En riktig kalasvecka

LEVERPASTEJ Veckan började med leverpastej hos moster och morbror. Det var inte dumt. De bor grannar med mig. Och inte blev kalaset sämre av att min Agnes kom släntrande.

Det har hänt mycket nu på bara ett par dagar. I måndags var jag på kalas hos moster och morbror (husses morbror och moster). Vem kom traskandes då om inte min Agnes. Igår kom Felicia och hälsade på mig. Hon hade med sig Anders och Tora. Igår åkte jag också och hälsade på min Per, där vi hade kalas. Jag tog med mig min Agnes och min husse också.
Kalaset hos moster och morbror var lyckat. Jag fick en stor präktig leverpastejsbit. De andra åt matjessill och potatis. När alla hade ätit färdig och de drack kaffe, så kom min Agnes hem från Uppsala. Då blev jag glad.
Nästa dag, som var igår, kom det fler från Uppsala. Det var Felicia. Hon hade tagit Anders och Tora med sig också. De åt hos mig. Det blev mycket fördisk.
Senare på kvällen åkte jag till min Per och kattan Lucy. Husse och Agnes fick följa med. De skulle grilla, men vem vill grilla i åska och ösregn? Det blev till att laga mat inne istället. Jag och Lucy var ensamma hemma när de andra åkte och handlade. De hade köpt fem oxbiffar. En till min Per, en till min Agnes, en till min husse, en till Lucy och en liten rackare till mig. Min biff var god.
Men kan du tänka dig något lustigt? Lucy åt inte upp hela sin biff.

Hej så länge
Sverker
Leg. sommarstressare

UPPSALABOR Blygsam, som jag är, så böjer jag mitt huvud och blundar. Över mig sitter Anders med Felicia i knäet. Vid bordsänden sitter Tora. Husse är hennes morbror.

VÄNTAN Min Per är just i färd med att skära upp min köttbit. Det anses att jag skulle kvävas annars. Men det spelar ingen roll, huvudsaken är att jag får den.

SNART Det är inte konstigt att jag slickar mig om nosen. Vad som väntar mig är annat än min vanliga, tråkiga hundmat. Oxbiff är inte dumt!

BLYG Lucy flyttade sig från sin plats under soffan till att lägga sig bakom ett par dataskärmar. Sedan flyttade hon sig till över förstärkaren, där det är varmt och gott. Så varmt så hon flyttade sig till golvet. Där kunde vi hälsa på varandra.

MAGISKT Nu väntar jag bara på det magiska ”varsågod Sverker”, så jag kan slänga mig över min biff. Du skulle bara ha sett vilken renslickad tallrik det var sen.

LUCYBIFF Lucy fick ingen stekt biff, som jag fick. Hon fick äta sin rå. Hon åt riktigt duktigt faktiskt. Lägg märke till hur mycket torrfoder hon har också. Orättvist, tycker jag.

KONSTIG Visst är väl Lucy en konstig katt? ”Nähe, nu är jag mätt”, sade Lucy när hon bara hade en liten ynka bit kvar. Och så gick hon, fastän det fanns mat kvar. Hon vet inte hur man ska bete sig vid en matskål. Ingen mat ska lämnas kvar! Någon annan kan ju ta maten. En Sverker till exempel.