Storstadens puls griper tag i varje nerv

STORSTADSPULS Storgatan söndag klockan 13. Känner du hur storstadens puls griper tag i dig? I varje nerv. Det är säkert nästan som i New York. Jag har visserligen inte varit där, men i Paris i alla fall var det ungefär så här.

Som du kanske förstår, så händer det inte så våldsamt mycket hemma hos mig där jag bor tre kilometrar utanför stadens sus och brus. Idag ville jag ha lite ös, jag ville känna på storstadens puls (=Tranås).
Sagt och gjort. Jag satte husse i min alldeles nya bil (den som Agnes bucklade till i Frankrike), och så körde vi in till metropolen.

För att jag skulle möta riktigt många människor och hundar, så valde jag att gå Storgatan fram och åter med husse. Det hörs ju redan på namnet – Storgatan – att händer det något, så är det här det händer.
Först trodde jag att Tranås var neutronbombat, men sen såg jag på det stora, stora torget på avstånd en annan gångtrafikant som hade vågat sig ut i det ljumma försommarvädret.
Var fanns då alla klockan ett på dagen? Ja, det undrade jag verkligen. Satt de hemma och tittade på tv? Knappast. Drack de kaffe på balkongen eller i trädgården? Nej, det syntes inga där.
Dagens folktomhet är och förblir en gåta. Det enda du hade kunnat se på stan, om du också hade gått Storgatan fram, var en mycket stilig och manlig västgötaspets med en fet husse i släptåg.

Hej så länge
Sverker
Leg. stadsbesökare

SKÖNT Det var precis ingen trängsel på Storgatans bänkar, så jag passade på att ta en liten vilopaus. Det är nämligen ansträngande att nosa på alla ovana dofter, när man är på stadsbesök.

SEDÄR När jag hade givet upp hoppet om att få se någon, så upptäckte jag denna rödjackade individ. Fast jag var ju förstås tvungen att hoppa upp på ett av de små utsiktstornen, som stadens fäder har byggt för västgötaspetsar. För övrigt är den nya installationen på torget spännande och väl värt ett besök här.