Ett brev till mig väckte minnen hos husse

SÄLLAN Det är allt för sällan jag får post till mig. Det brukar ju komma vykort till Egon och mig från resurshusse och resursmatte när de är ute och reser. Sen fick jag ju post på min födelsedag också. Men det är alltid lika roligt att få post.

Tänk vad roligt det är att få riktiga brev på posten. Innehåller de dessutom gamla foton, där man kan se hur löjlig husse såg ut redan för massor av år sedan, blir det ju bara roligare. Ännu trevligare blir det om det följer med ett uppskattande.

FEL På kuvertet stod det ”Till Sverker c/o Husse”. Egentligen ska det vara tvärtom förstås. På husses räkningar (den enda post han får) ska det stå ”Husse c/o Sverker”.

FINT Ett riktigt fint brev fick jag. Det var från Inger och Janne. Du kan läsa brevet i texten, slipper du läsa det här. Men handstilen är riktigt fin. Husses handstil påminner mer om en blandning av arabiska och kinesiska skrivtecken. Han hade underkänt i välskrivning i skolan. Det har jag sett i hans gamla betygsböcker.

Så här stod det i brevet:
Jag har tagit mig friheten att kommentera lite också.

Hej Sverker! Hej själva!
God fortsättning på det nya året – och TACK för en jättetrevlig och kul blogg! Tack detsamma. Det är roligt att ni tycker om min blogg. Skam vore det väl annars, eftersom det är världens bästa blogg.

När husse i vår familj, (ja han är husse till två guldfiskar)
Grattis till dem, säger jag.
städade i sina gömmor, hittade han det här fina kortet på din husse. Hårt arbetande dessutom.
Om personen på traktorn var hårt arbetande, så är det väl inte särskilt troligt att det är min husse.
Tänkte det kunde vara kul för dig att kika på!
Jo, det är faktiskt kul Han har kvar samma fula mössa och rock. Jag skäms när jag är ute och går med honom.

Ska väl tillägga att vår husse och din husse är ”gamla fotokollegor.
Kul att veta. Jag får hoppas att Jannes fotokunskaper inte har försvunnit på samma sätt som de gjort hos min husse.
Ha det så bra Sverker!
Ja tack, det ska jag ha.
Inger o Janne Franzén
Tack igen så himla mycket för brevet!

Hej så länge
Sverker
Leg. brevmottagare

TRAKTORHUSSE När husse var ung, så bodde han i Lillaryd. Vägverket vräkte husse därifrån och döpte om stället till det mer poetiska ”Trafikplats Tranås norra”. När man bodde där behövde man en traktor på vintern, för att kunna ta sig till stan. 600 meter väg kan ta tid och skotta.

Eftersnack med husse:
– Hur kom det sig egentligen att du var i stan med traktorn, sade jag lite undrande till husse.
– Jo, du förstår det var så här. Jag sysslade med snöröjning på ett antal bensinstationer och hyreshus inne i stan. Det var då Janne passade på att fota mig.
– Vad skulle det vara bra för? Hade du inte tillräckligt med snö hemma?
– Visst hade jag det. De åren var det massor med snö. Snön vräkte ner. Metervis. Men jag var ju ensam pappa och behövde få in lite vita pengar.
– Det var hårda tider, fortsatte husse. Plogningen skulle vara klar innan sju och Per och David skulle köras till skolan före åtta. Jag fick gå upp före fyra. Sen skulle jag arbeta på tidningen.
– På kvällarna var det många timmar med matlagning, städning, läxläsning och tvättning. På nätterna hade jag alltid polisradion på, om något skulle hända. Det var sääla jag kom i sängen före sex på morgonen.
– Så du påstår att du arbetade hårt, innan du blev lat och blev lärare?
– Ja, minst 27 timmar per dygn, svarade lögnhalsen, i det han begrundade fotot på sig själv på traktorn.
En sak är klar. Husse minns fel – alternativt inte alls. Han har säkert aldrig varit flitig.