5 december 2011

Mina odödliga vänner II

VACKER En gång varje år blommar husses novemberkaktus. I december. Antingen vet inte blomman vilken månad det är, eller också är den dåligt skött. Det senare alternativet det mest troliga. Blomman luktar inte så mycket, men gott. Men visst är det en vacker bild. Blomman är inte så dum heller.

Letar du efter rumsväxter som tål allt, då ska du komma hem till mig. De som överlever där, överlever allt. Har de dessutom många år på nacken, så är det sådana växter du ska skaffa dig om du är lika obegåvad på växtskötsel som min husse.
Dagens blomma är inte lika gammal som Tant Hildas blomma, som jag skrivit om innan.


En gång för länge, länge sedan, på 70-talet, bodde husse i utkanten av Stockholm. (På Söder på Mosebacke torg.) Sedan fick han för sig att det skulle vara tjusigare med katter, hund, höns och får. Då hittade han Lillaryd utanför Tranås. Där kunde man ha ett helt menageri, om han hade önskat.
Eftersom han var smittad av gröna vågen, så kom han på att han kanske skulle ha rumsväxter också. Och se, hittade han inte en billig novemberkaktus på Tempo? Jo, det var precis vad han gjorde.
Nu är väl inte det så konstigt, men det märkvärdiga är att samma blomma blommar nu 38 år senare.
Det säger inget om husse, men väl om blomman.

Hej så länge
Sverker

Leg. hortonom


LILLARYD Det var en gång som Lillaryd fanns. Där bodde blomman i 17 år. Sedan bestämde vägverket att Lillaryd skulle ersättas av en väg och husse, Per och David blev tvångsförflyttade. Idag har stället ett mycket mera poetiskt namn: Trafikplats Tranås norra. Bilden är jättegammal, ända sedan 1974! Idag fins bara stenkällaren kvar.

NÄRA Tittar du lite närmare på en blomma, så ser du att den gjort allt för att krångla till sig. Försök att vika en sådan i papper, så får du se själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar