En nobel Nobelmiddag

I dag är det Nobeldagen. Jag gör allt för att fira Sveriges framgångsrikaste och mest kända dynamitard. (Nog för att Karl Johansson, ”Kalle Dynamit” var känd på sin tid, men vem minns honom idag?) Jag gör det med att aväta Nobelmiddagen.

Dagen börjar, som du vet, med att Nobelpristagarna ska få sina priser ur den motvilliges hand. Det är ju alltid lite tjafs om rätt man, i undantagsfall rätt kvinna, har fått den stora äran. Säga vad man vill om Svenska Akademin, de håller sin linje; Nobelpriset i litteratur delas ut till en mer eller mindre förtjänt författare, som på grund av ålderdomssvaghet är ur stånd att försörja sig själv. I år var dock priset extra välförtjänt, alldenstund det var en svensk som fick det.
Efter den högtidliga och långrandiga utdelningen av lite medaljer och pengar, så kommer dagens höjdpunkt för alla inblandade. Det är maten. Så också för mig. Det är något visst med en måltid kreerad av (=hopkokad av) det bästa som vårt land kan uppbringa i köksregionen.
Även om portionerna var snålt tilltagna, så måste jag tillstå att jag är helt nöjd.

Hej så länge
Sverker
Leg. nobelgäst

HÖGTIDLIGT Det känns ju lite skämmigt för mig på Nobelmiddagarna. På grund av min blygsamhet, så tycker jag att det är lite genant att jag drar uppmärksamheten från pristagare och kungligheter. Men så är det när man är bäst. (Du ser mig nere till vänster.)

SOUPE DE VEAU Som entré (det man äter innan den riktiga maten kommer) serverades en underbar soppa. Grunden var en svensk kalvsylta, som sakta hade fått smälta i mikrovågsugnen. Soppan är garnerad (=grejer som ligger och flyter) med svensk kryddsill, en bit svenskt knäckebröd och – för ge en internationell touch – en ost från Roquefort. En underbar och väl balanserad soppa!

ASSIETTE FANTASTIQUES SUÉDOIS Varje år spekuleras det om vad huvudrätten ska bli. Årets kanske är den bästa hittills. En kupol av uppblött och mixad svensk hundmat, utgjorde den grund kring vilket allt kretsade. Kupolen var toppad med ett underbart geléhallon. Köttet utgjordes av svensk falukorv, leverpastej från Tranås, bacon från svenska grisars bak och svensk lingonsylt, som gav anrättningen en behaglig sötma. Kan det bli bättre?

GLACE SUPRISE Förväntningarna byggs upp under måltidens gång. Kan efterrätten överträffa de tidigare assietterna? Ja, det gjorde den. På en tunn skiva av den bästa svenska blodpuddingen, vilade en klick lönnsirapsglass med knapriga levergodisbitar och en klick svensk grädde. På den blodiga skivan vilade också en italiensk oliv, som lagt sig till ro hos en svensk smörgåsgurka. Ett myntablad, en grön tuggpinne och en Boxholmsostbit, formad som ett N, fullkomnade anrättningen.

SPÄNNANDE Vilka underbara dofter det var redan från soppan. Sedan blev det bara bättre och bättre. En riktig kulinarisk högtidsstund för världens bästa västgötaspets.