– Nej, är det ingen snö här. Usch vad tråkigt! Vad mörkt det är.
Det var nästan det första Agnes sade när jag hämtade henne i Linköping. Agnes hade åkt ända från Toulouse för att träffa mig, men även lite för att fira en vit jul som en liten extrabonus.
Om du kom ihåg sen i går, så gjorde jag Agnes ledsen. Hon fick en upplevelsepresent, där upplevelsen var BESVIKELSE. Visst blev hon besviken, men hon blev ledsen också. Nu gör jag allt för att göra henne glad. Hon ska bli lika glad som hon är på bilden, vill jag.
Det första jag kom på var att ordna med lite snö. Nu är ju inte det så lätt, så jag tog min allra bästa kompis Egon som hjälpreda. Han är ju inte lika duktig som jag, men många bäckar små, blir till sist ett snöfall.
Agnes är inte lika glad som på bilden än, men snön jag och Egon ordnade var ett steg på gladvägen.
Tycker du inte att vi, mest jag, har lyckats bra med snön?
Sverker
Leg. glädjespridare
KONTROLL Egon och jag tog oss en promenad i skogen för att se hur vi hade lyckats med snöfallet. Vi kontrollerade alla de tänkbara ställen. Jag kan säga att än behövs det mer snö, så vi får anstränga oss lite till.
SNÖFRITT Det behövs faktiskt mycket mera snö, kunde vi konstatera när vi kom in i djupa skogen. Varför smälter snön på stigen? Jag måste åtgärda det på något sätt. Jag tror jag ska ta och sänka temperaturen.
HEMMA Hemma hos mig, Agnes och husse, ser det faktiskt riktigt jullikt ut. Det verkar lovande det här. Lite mer snö och lite kallare, så är första gladsteget klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar