19 december 2011

Jag gör Agnes gladare med en gran




GLAD Så här glad ska min Agnes bli innan jag är färdig.


Om du kom ihåg, så gjorde jag min Agnes ledsen när hon fick min upplevelsepresent. Igår gjorde jag Agnes lite gladare genom att göra snö. Men Agnes var inte riktigt glad ändå.

Jag funderade länge på vad jag skulle göra, men jag kom inte på något. Vad gör man då om man är en snäll (innerst inne) västgötaspets som heter Sverker? Jo, man frågar den ledsna.
– Är det något du vill ha Agnes, så du blir glad igen, frågade jag och lade huvudet charmigt på sned.
– En gran, svarade Agnes.
– Då blir jag kanske nästan glad.
– Det ordnar jag, svarade jag kavat.
– Kommer aldrig på fråga, sade husse.
– Jag är allergisk mot granar. Dessutom är de dyra.
– Du är bara allergisk mot att dammsuga granbarr. Dessutom vet jag hur vi skaffar en fin gran gratis.
Nu har vi en gran inne, fastän det inte är dagen före julafton. Agnes är lite gladare, men inte riktigt jätteglad.

Hej så länge
Sverker

Leg. badbildsförmedlare


FULGRAN Den första granen som den anonyma västgötaspetsen hittade, var ju inte precis någon hit. Men skam den som ger sig, tänkte den envisa hunden.

KANSKEGRAN Kan någon av dessa vara något? Den anonyma västgötaspetsen och den lika anonyma hussen trodde att de kunde hitta någon bättre gran.

STOLTA Jodå, de anonyma hittade en ganska fin gran i den anonyma skogsägarens skog. Båda var ganska stolta. Om du tycker att personerna som traskar där i skymningen påminner om husse och mig, så är det en ren tillfällighet. Det är inte tillåtet att gå och hugga sig en gran var man vill, så det skulle vi aldrig göra.

2 kommentarer: