En höstpromenad med Egon

HÖSTPROMENAD Så här kan det se ut när de två vännerna Sverker och Egon går ut på en liten promenad om hösten. Först går jag och visar vägen, sen kommer Egon släntrande efter. Om Egon går först kommer vi vilse. Egon är glad när han är hos mig, för då behöver inte han ha koppel.

För det mesta är det tråkigt om det är någon som åker bort. Det finns dock ett undantag, det är när min resursmatte och min resurshusse ger sig ut på resa.

Vad är det då som är så bra med att de försvinner till fjärran länder såsom Kanarieöarna, Azorerna eller Göteborg, kanske du undrar? Jo, då förstår du kommer Egon till mig. Han är ju min bästa kompis. Det var precis just vad som hände idag. Att Egon kom alltså.
– Ska vi gå ut och gå i skogen Egon, frågade jag min kompis.
– Ja, sade Egon.
– Jag kan visa dig hösten. Vill du det Egon?
– Ja.
– Ska vi gå nu, eller vill du vänta?
– Ja, sade Egon och såg lite korkad ut.
– Bestäm dig, sade jag.
– Ja, sade Egon frågande.
– Nu eller sen, frågade jag Egon, inte utan viss eftertryck i tonfallet.
– Ja, sade Egon och såg sådär korkad ut igen.
Då kom jag på att det faktiskt var jag, som var lite korkad. Hur otroligt låter inte det?
Egon är ju nästan stendöv.
– Vi går ut nu, oavsett vad du tycker.
– Ja, sade Egon.

Hej så länge
Sverker
Leg. promenadledare

TRAPPUTSIKT Bara husse öppnar dörren så ser man det här. Inte bara Agnes hus, utan alla höstträd. ”Titta på färgerna nu Egon”, uppmanar jag min brunvita kamrat med de hängande öronen. ”Visst är det fint? ”

STILIGT Till och med ett trasigt löv kan vara ganska njutbart att titta på när det är höst. Egon verkar tyvärr inte bry sig om naturens under, utan han bara traskar på.

OINTRESSANT ”Jag undrar vem som har markerat här? Spännande!” Egon nosade ihärdigt på stenen. Jag nosade efter snabbt. Det var som jag trodde. Det var jag.

INTRESSANT ”Här ska du nosa noga, Egon. Det är Max, min nya granne som har markerat.” Egon lydde min uppmaning och nosade ihärdigt. Sedan markerade han över Max markering. När Egon var färdig, så gjorde jag en slutmarkering. Det är ju faktiskt min skog!