Ost och ostkaka

Att vara expert är inte lätt, särskilt när det finns så mycket gott att välja emellan. Men som vanligt gjorde jag ett gott val. Jag är ju en västgötaspets.


Farfar fyller å i morgon. Han har alltid fyllt år den 6 mars, säger husse. Farfar har fyllt år 97 gånger, och tycker han om ostkaka är endast det bästa gott nog.

Ibland måste man ut och resa för att kunna hitta det bästa. Husse exempelvis måste åka till Frankrike för att handla lite souvenirer (=vin).
När man ska ha extragod ostkaka måste man åka hela vägen till Ydre. Och farfar är värd extragod ostkaka. Det är nämligen inte så många gånger som man fyller 97 år, säger husse.

Jag tog husse med mig i bilen och sedan åkte vi och plockade upp Egon och hans matte. De ville också ut på en långtur. Egon och jag satt i baksätet och min resursmatte och husse satt i framsätet. Husse körde. Resursmatte visste hur man hittar till Brostorp, vilket var särskilt påpassligt denna resa, eftersom det var dit vi skulle.
Husse skulle bara ha ostkaka. Sen såg han skylt

PREMIÄR
DEN SOM HANDLAR IDAG
FÅR EN OST GRATIS

Nu blev det svårt för husse, så han fick gå till bilen efter hjälp. Det var jag, Sverker. Egon fick stanna i bilen. Efter mycket nosande, kunde jag välja den bästa osten. Jag valde en blåmögelost.

När resursmatte hade handlat färdigt åkte vi hem till Egon. Där fick jag inget, men husse och resursmatte drack kaffe och de satt dessutom och frossade i sig brylépudding.
Som ni vet får jag inte fördiska när jag är hos Egon, men husse var påpasslig med kameran den här gången.
Det var en trevlig dag och givande resa till ett främmande land, Östergötland.


Hej så länge
Sverker
Leg. ostmästare

Titta här vad husse lyckades fotografera. Han kom på resursmatte och mig, när jag fick fördiska brylépuddingsformarna. Det var gott!

Dagens ord på vägen

Frihet är att vakna trött klockan sju på morgonen bara för att upptäcka att det är lördag så att man kan dra täcket över huvudet och somna om.

Groda och ost till musik

Visst ser vi ut som His Masters Voice? Den här jovialiske hussen var jättesnäll. Jag fick lyssna på hans grammofon hela kvällen. Om man bara stoppade i en gammal franc, som man fick gratis, kunde man spisa skivorna som ligger på bordet. De övriga i flocken matade han med grodrom!

När jag lämnade er förra gången satt jag med mitt vatten, de övriga i flocken satt och drack öl (stark) och Orangina i trädgården. Efter en fransk halvtimme (= en svensk timme) kom den jovialiske ägaren till stället och sade att vi kunde gå in till den stora salladen.

Jag blev avundsjuk. Den luktade så gott! Jag vill också ha stor sallad.
– Det här är nog durumvete med något i, sade resursmatte, som är expert på mat, när hon rörde runt i en mörk hög på tallriken.
– Det luktar groda, tänkte jag.
– Det kan vara något med couscous, sade matte som tror sig vara expert på mat.
– Det smakar fisk eller skaldjur, sade husse som inte är expert på något alls.
– Det finns crabsticks i den, sade resurshusse som hade glasögonen på sig och såg bra.
– Det måste vara groda, tänkte jag.
– Det är säkert fisk. Jag äter inget, sade lillmatte som är allergisk mot fisk enligt egen utsago.
– Qu’est-ce que c’est? (Vad är det här för något?), frågade matte den jovialiske mannen.
– C’est des œufs de grenouilles! (Det är grodrom!), svarade den jovialiske mannen nu ännu mera jovialisk.

Froggys sista spark
Vad var det jag sade! En gång, när jag var liten, hade min lillmatte en groda i en plastburk på golvet. Hon hade tagit in den olovandes. Den hette Froggy. Den var god. Det sista lillmatte såg av sin groda, var grodans ena bakben som sparkade frejdigt i min mungipa.
– Säg inget till flickorna vad det är, väste matte långsamt på franska till övriga flocken.

Under tiden vi åt underhölls vi med musik som spelades på en gammal 78-varvs grammofon.
– Sådana skivor hade vi när jag var liten, sade husse som minns sin barndom mer än nuet.
När den jovialiske mannen, som heter Bernard Clément, plockade fram en fonograf och spelade en rulle var till och med husse tyst under tiden de knastriga tonerna av "La Marseillaise" kom ut ur tratten.
– Sådana apparater hade man när min farfar var liten, sade min husse, som tydligen även minns sin farfars barndom.

Himmelska dofter
Sen kom ostbrickan. En av ostarna luktade väldigt gott. Lika starkt som surströmming, men annorlunda.
Osten föll flocken i smaken och min matte berömde osten och frågade vad den hette.
– Nu ska jag gå efter samma ost, men lagrad ett år till, så får vi se vad ni tycker.
– Klarar ni äta den, kan ni bli fransmän, sade den jovialiske mannen skrockande, när han kom in med den extralagrade doftbomben.
Alla vuxna i flocken ville bli fransmän och lovordade osten som kröp omkring av sig själv bland de övriga ostarna på ostbrickan.
Husse vågade inte använda sin digitalkamera, eftersom han var rädd att ångorna skulle förstöra elektroniken.
Lillmattarna, som inte hade samma längtan att bli fransmän, åt en apelsinpaj, vars ljuvliga doft knappt ens nådde min nos genom ostdimman.

Hej så länge
Sverker
Leg. grodätare

Dagens ord på vägen

Av en hunds vänlighet kan man lära sig hur människan borde vara.

Lång väntan på stor sallad

Så här fint var hotellet som matte beställde rum på. Ingen kan se att det är en gammal bondgård. Men jag kände det på doften.


När vi lite senare åkte i bilen ringde matte till hotellet i Tonnerre och bokade rum. Det var där vi bodde natten mellan dagen då resurshusses bil gjorde sig illa, och dagen vi fick båten,
– Ska vi bo på samma hotell som vi bodde på innan vi fick båten? frågade matte de övriga flocken i ett anfall av senkommet demokratiskt sinnelag, när vi stannade en 47 minuter senare.
– Ja, de har så mysiga rum, sade lillmattarna.
– Är affärerna öppna när vi kommer dit? Förra gången var de stängda.
– Ja, det kan vi väl, sade resursmatte. Då var det också demoktaiskt bestämt det som var bestämt innan.

Förra gången vi bodde där ordnade vi till vi maten själva. Man kan nämligen hyra lägenheter också. De har kök. Eller rum. De har inte kök. Den här gången luktade det så gott från köket, så flocken förstod att man kunde äta mat här också. Inte bara bo.
– Synd att ni inte sa till innan, sa den jovialiske mannen som skötte hotellet, när matte frågade om ställets förtäringsmöjligheter. Matte beklagade djupt att hon varit så tanklös, så att hon inte tänkt på det. Sedan frågade hon försynt om det inte gick att ordna ändå. Ortens sunkiga restauranger tedde sig inte så attraktiva nu, när vi stod omvälvda av dofterna från de honungsmarinerade anklår som stekte sig gyllenbruna i ugnen.
– Tja, jag kan fixa en stor sallad om en halvtimme, sa den jovialiske mannen, efter att ha ögnat igenom innehållet i kylskåp och frys.
Matte översatte för övriga flocken som var mer än villiga att chansa på en stor sallad om en halvtimme. Jag fick min vanliga hushundskost; hundmat och vatten att dricka därtill.
De övriga fördrev den franska halvtimmen med att läska sig med en öl eller två och Orangina till de små. (Märkte ni att det rimmade?)
Om den stora salladen berättar jag nästa gång. Jag ska även berätta om Froggy.


Hej så länge
Sverker
Leg poet

PS. OBS Rätt adress till mig är sverkerbest.blogspot.com alltså inget www. DS.

Innan det satt människor och åt här, så stod det kossor här och åt. Jag undrar om de också kunde beställa en stor sallad av den jovialiske mannen?

Ni har fel om Khadaffi

Ni har fullkomligt fel om Muhammar Khadaffi. Han har fått ett tillmäle som jag aldrig har sagt. Allt beror på ett beklagligt missförstånd av en tolk.

Varför blev han så rädd? Jag sa ju bara att jag skulle bita lite, om han inte skärper sig. Muhammar överreagerar alltid. Han är som en rädd galen katt


Jag kan redan här slå fast: Muhammar Khadaffi är inte riktigt snäll alltid. Vid mitt senaste besök hos honom, blev jag riktigt gramse.
– Nu blir du snäll, sade jag till Muhammar.
– Nej!
– Jo, nu blir du snäll, sade jag med viss skärpa i rösten.
– Jag bryr mig inte vad folk säger, kom det trotsigt från Mahammar.
– Blir du inte snäll nu så får jag ta i med hårdhandskarna!
– Jag bryr mig om vad du säger, även om du är en västgötaspets.
– Du är som en galen katt. Jag tror jag får bita dig lite, så du tar reson och blir snäll.
Muhammar for upp i sin stol alldeles vettskrämd. Jag lämnade platsen i den förhoppning att han nu skulle ta reson. Jag tror mig jag för besöka honom igen.

Detta var samtalet vi hade senaste gången. Tolken översatte det som ”Du är som en galen hund”.
Det är därför han har fått epitetet (= ord som talar om hur han är) ”Mad dog” eller ”Den galne hunden”.

Det ska alltså vara ”The Mad cat” eller ”Den galna katten” Rätt ska vara rätt!


Hej så länge
Sverker
Leg. fredsmäklare

Matriarkatet regerar

Att prova vin är inte alltid så dumt. Det är oftast svalt och jag får en välbehövlig vila. Jag är dessutom expert på vinprovning.


Efter att ha klarat av mattes favorit område nummer ett kultur, som hon har för att verka finare än andra, slängde hon oss raskt vidare till favoritområde två. Dryckenskap. Vi drog alltså runt bland ett antal Cave de Vin (=Souvenirbutiker).

– Nu ska vi åka och prova vin, sade matte glatt när hon kom till mig där jag vaktade flocken och helgedomen.
– Ja, nu ska vi åka och prova vin, sa resursmatte förväntansfullt.
När både matte och resursmatte hade bestämt, så var det så. Jag lever i ett matriarkat (= männen är under toffeln).
– Jag kör, sade husse buttert, sa husse så jag kan inte prova.
– Jag kör också, sade resurshusse mycket sorgset.
– Ni kan alltid titta på etiketterna, tröstade Mimmi hussarna.
– Ja, ja, sade Calle.
– Hade du kunnat läsa karta hade jag kört. Kanske i alla fall, sade matte som är intresserad av att prova vin alldeles gratis. Hon är från Småland och vill inte gärna betala för sig.

Liten vinordbok
Nu ska jag, som expert, berätta hur man provar vin. Man smakar på alla viner de har på vinkällaren – minst två gånger. Och så säger man ”njaa” eller ”ja”. Man kan också säga ”helt ok”. ”Lite mer eksmak”, går också hem. Sen blir man fnittrig och köper en låda vin eller två. Husse, resurshusse och jag lider. I tysthet. Vi får vatten.

Lillmattarna går affärer och har kul – om vi är i en stad, eller sitter i bilen och lider – om vi är på landet. Högljutt. Själv brukar jag ta en liten revirmärkningstur. Eller kyla mig i butiken.


Hej så länge
Sverker
Leg. vinordsspecialist

Så här kan det se ut när man har provat vin. Både min familj och min resursfamilj gjorde det bästa för att fylla upp den nya EU-kvoten för vin. Men ransonen inte plats i bilarna så de lyckades inte! Dessutom hade de personalen att forsla vinet till bilarna.