Resursmatte räddade min Valborg

GOTT Åt vem tror du resursmatte sitter och skär upp lammfilé? Jo, åt hennes favorithund Sverker förstås!

Efter ett snöpligt födelsedagsfirande av husse, så fick jag en liten revansch på Valborg. Min resursfamilj hade bjudit mig på Valborgsmiddag. Jag tog också med mig min husse och min lillmatte Agnes. Äntligen en fest där jag kunde deltaga.

Det började kanske inte så bra. Hela flocken, utom jag, fick räkor. Antagligen har min resurshusse fiskat dem, eftersom han har fått sin båt i sjön. Dock fick inte jag smaka något. Inte ens ett skal, fastän jag satt under husse. Han brukar spilla.
Sedan blev det lamm. Faktiskt blev det en bit över.
– Den kan Sverker få, sade min förståndiga resursmatte.
– Han ska inte ha något, sade min oförståndiga husse.
Resursmatte vann. Husse förlorade. Han brukar förlora oavsett vad det gäller.
Måltiden avslutades så småningom med kaffe i vardagsrummet. Jag tycker inte om kaffe. Som tur är, så har jag en mycket förståndig resursmatte. Av henne fick jag ett sådant där jättegott ben, som man inte behöver gömma.
Att det var ett gott exempel på hur en födelsedag borde firas!

Hej så länge
Sverker
Leg. festätare

SMASKENS Äntligen min tur. Resursmatte ger mig en god köttbit. Husse skyller oskärpan på bilden på mörkret under bordet. Jag vet att det är husse som inte kan.

TYVÄRR Det fanns bara fyra små skålar med räkor. Det var jag som fick nitlotten och blev utan. Fast det hade varit gott. Jag erbjöd mig till och med att äta upp skalen.

PORTION Bara för att du ska förstå, så visar jag denna bild från köket. Vad du ser är en (1) portion lagom till en västgötaspets som heter Sverker. Nu kanske du förstår varför jag går hungrande jämt.

DELIKATESSBEN Av resursmatte fick jag ett av de godaste ben som finns. Det hade hon köpt bara till mig. Jag tror att anledningen är att hon tycker att jag är så snygg och trevlig. Husse fick inget ben.