Min resursfamilj kan jag alltid lita på

GRATULERAR Se här kommer min resursmatte med bullar och ben till mig. Visserligen försent, men det gör inget. Benen var superba och bullarna – ja det vet jag inte …

Några som aldrig sviker mig är min resursfamilj. De vet alltid när jag har namnsdag, när jag fyller år och när det är julafton. Men var fanns de på Sverkerdagen i förgår? Jag gick och väntade hela dagen.

Jag trodde förstås att de hade glömt bort mig. Som min Agnes, Lucy och min Per till exempel, som alltid glömmer bort mig. Men det hade det inte. De hade förhinder, vilket man kan ha ibland.
Igår kväll ringde det på dörren. Jag sprang förstås skällande dit, eftersom det är mitt jobb att förstärka dörrklockan.
Vem stod där ute i mörkret tror du? Jo, det var min resursfamilj. Dessutom hade de med sig presenter till mig. Jättegoda tuggben. Massor av tuggben.
– Han ska bara ha ett, sade min avundsjuka husse. Han fick inte några tuggben nämligen.
Dessutom hade min resursfamilj med sig fyra Sverkerbullar, som resursmatte hade bakat bara till mig.
Jag ömsom gömde och ömson tuggade på mitt ben. De övriga satt och drack kaffe och åt av mina Sverkerbullar. Till sist var det bara min bulle som var kvar. Det verkade som om jag inte skulle få den heller, så när alla hade lämnat bordet så gjorde jag ett försök att skipa lite rättvisa.
– Sverker!! Vad håller du på med, hörde jag en husse säga. Han lät som om han var lite gramse.
– Du ska inte ha någon bulle.
Så gick det med den efterrätten. Jag såg alldeles tydligt att det stod ett ”S” på bullarna och det fanns en kvar. Jag begriper inget.
Alldeles nyss sade husse att jag skulle välja ut ett ben från min present. Jag ville välja alla, men det slutade med att jag bara fick ett.
Men jag vet var benen ligger. Kanske räcker jag dit.

Hej så länge
Sverker
Leg. långuppvaktad

FLERA Jag så nog att det fanns flera ben. Ska jag inte få resten också, eller ska de ligga och förstöras någonstans? Det blev lite snålt, men det var som vanligt husses fel.

SVERKERBULLAR Som du ser alldeles tydligt, är det här äkta Sverkerbullar. Annars skulle det inte vara ett choklad-”S” på dem. Generös som jag är, så delade jag frikostigt med mig. Vi var ju fyra stycken.

MIN När de andra hade vräkt i sig bullar, var det bara min bulle kvar. Det var ingen som gjorde ett försök att ge den till mig, så jag tyckte att det var bäst att ta den själv. Jag var ju ensam i rummet, så ingen kunde hjälpa mig. Då kom husse. Våra åsikter om bullen hade hamnat på kollisionskurs, kan jag meddela.

VAL I morse så fick jag välja ett ben till. Nu tycker jag att det är så svårt att välja, så jag valde allihop. Ännu en gång hindrade min husse mig från att få till en väldigt praktisk lösning.