14 juli 2013

Uppsala – Sveriges tråkigaste stad

VÄCKNING Vänlig som jag är, så hjälpte jag min Agnes att vakna. Tror du hon blev tackasam? Inte alls! Snarare tvärtom. Otack är väckarens lön.

Jag förstår inte min Agnes som har bosatt sig i Sveriges tråkigaste stad. Vad då tråkig, undrar du säkert. Ja, jag kan ju till exempel berätta om gårdagen

Jag började med att påkalla husses uppmärksamhet att det var dags att gå ut med mig. Dessutom var jag våldsamt hungrig. Vi var tvungna att åka hiss, för att vi skulle komma ut, vilket väckte min poetiska ådra:
För bajs och kiss
Jag måste åka hiss.

Efter att jag ätit ur min sedan länge saknade matskål, tyckte jag att det var dags att väcka min Agnes. Det verkade precis som om hon inte uppskattade det.
Sedan åt husse och min Agnes frukost. Snålt med fördisk. Vi gick ut allihopa på en kort promenad. Hiss igen. När vi kom tillbaka till min Agnes lilla rum, tappade min husse hundmat på golvet. När jag hade ätit upp varje bit var jag ensam i lägenheten. Länge. Väldigt länge. Väldigt ensam.
Äntligen kom de hem. Hiss igen. Till tvättstugan, där jag hjälpte min Agnes sortera rätt. Promenad igen, lite längre denna gång.
Så ficka jag då mat. Sedan satte sig min husse och min Agnes och glodde på en dator. Hur kul är det.
Hiss. Kort promenad och så var det sovdags. Jag bäddade åt min Agnes och mig. Hon kom och obäddade sängen och knuffade undan mig. Jag sov på golvet.
Så roligt hade jag det igår.

Hej så länge
Sverker

Leg. uttråkad

KLAPPA Jag tänkte att min Agnes skulle klappa mig och hoppade upp till henne. Inte då, hon pratade i sin telefon istället.

PROMENAD I Uppsala måste jag alltid vara kopplad när jag är ute och går. Hur kul är det på en skala?

TVÄTTHJÄLP Min Agnes har lite svårt för sig, så jag hjälpte henne att sortera tvätten. Husse gjorde inget.

SMITARE Vart var det min Agnes och min husse smet iväg? Jo de cyklade till centrum och åt glass. Där träffade de Isabel som jag satt barnvakt åt. Hon hade med sig en vän från Kalifornien, där Isabel har bott i ett år. De åt också glass. Hemma hade jag bara vatten.

HEMHJÄLP Min Agnes bor i en korridor som är över 1 kilmeter lång och som har över tusen likadana dörrar utan namn. Det var tur för Agnes att jag var med, så jag kunde visa henne rätt dörr efter vår promenad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar