Ett roligt besök på lekparken

UPP Det här lekredskapet går man först upp på. När man kommit upp går man rakt över det, för att sedan gå ner på andra sidan. Ganska kul.

Dagens långa promenad gick till hundklubben. Först går du genom skogen, så du kommer ut på Hättevägen. Efter en stund går du över vägen och sedan genom en annan skog. När du ha gått nerför en brant backe och sedan upp igen, då är du på hundklubben.
Det roliga med att gå dit är att det finns en lekpark för hundar.

Husse kallar lekparken för agility, men jag vet vad det är. Det var meningen att husse skulle ta tjusiga bilder på mig, men han tog bara med sig sin dyra kamera istället för den extradyra. Den dyra har lite betänketid, så blev bilderna som de blev också. Men jag hoppas att du kan se ungefär vad man kan göra i lekparken.
Jag tycker det höga hindret är roligast, för där kan man stanna på toppen och se på utsikten.
När jag var med i tävling, så tyckte inte husse om att jag stannade där uppe. Men om man är en kort västgötaspets, så får man ta tillvara på chanserna när man kommer upp sig lite.

Hej så länge
Sverker
Leg. lekare

NER Så här beter jag mig när jag går ner. Det är faktiskt lite svårare än att gå upp, särskilt om man ska behålla elegansen. Det är förbjudet att hoppa ner, även om det går snabbare.

KNEPIGT En del hundar kan vara lite rädd för det här hindret. Det är nämligen så att man går upp och sedan väger det över. Då måste man hålla i sig ordentligt. Det gör jag och jag är inte rädd heller.

UTSIKTEN Detta är lekparkens utsiktshinder. Det går till så att du klättrar upp, stannar och ser dig om ordentligt. När du tröttnat på det så går du bara ner.

HOPP Precis alldeles för en stund sedan hoppade jag genom ringen som du ser bakom mig. Hade husse haft sin extradyra kamera, hade du kanske fått se mitt urtjusiga hopp. Nu får du bara se mig efter hoppet. Husses fel!

BEUNDRARE Husse trodde att det bara var han och jag på lekplatsen idag, men jag såg nog från utsikten att det fanns två beundrare också. Husse såg dem när vi gick hem. Jag såg dem då också, men jag lät bli och valla dem. Jag var ju redan lite trött.