VACKERT Så här vackert blev det när vi var klara med graven. Både stenen och blommorna på plats. Den vackra västgötaspetsen, som är jag, var bara en temporär gravprydnad. Egentligen fick inte jag vara på kyrkogården, men å andra sidan fick inte husse köra in bilen heller.
Ibland finns det tråkiga saker som man bara måste göra. En sådan tråkig måstesak gjorde husse och jag i går. Vi var i Heda och lade dit gravstenen på farfars grav. Det måste finnas en sådan, annars kanske man inte vet var han är begraven.
För en månad sedan var vi och hämtade stenen på kyrkogården, för farfar och farmor delar på en gravsten. I Tranås finns ett stenhuggeri och de kan göra bokstäver och siffror.
Så igår var det dags att lägga tillbaka stenen, vilket faktiskt gick ganska lätt. På vägen stannade husse och jag och plockade farfars favoritblomma – blåklint – som vi satte på graven när vi var färdiga.
Det var inte en rolig utflykt, för jag vill inte gärna påminnas om att inte farfar finns mer.
Sverker
Leg. gravsmyckare
LASTEN Det var en tung last vi hade med oss. Inte så att stenen var särskilt tung, utan det som den symboliserar. Min röda vattenskål fick följa med tillbaka, men blommorna stannade kvar.
GAMMALT Vår familjegrav rymmer många generationer. Släkten har bott i Heda församling i minst 500 år. Det var inte mycket äventyrslusta där inte. Bakom ser du Heda kyrka som har funnits där i snart 1 000 år. I den spelade farfar på en gudstjänst för första gången när han var 15 år. Sedan har han spelat där många gånger, fastän han aldrig arbetade där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar