PERPROMENAD När min Per är och hälsar på mig, så är det alltid honom jag går med, även om husse är med. Han är nämligen snällare än husse. Min Per vet en västgötaspets behov av uppmärksamhet och godis.
En bra sak med helger, påsk eller jul till exempel, är att Per brukar komma till mig. Då blir jag glad och för det mesta också mätt. Jag följer honom överallt. Jag känner en Per till. Han är från Stockholm och han är också generös. Per är nog ett bra namn.
När min Per, min husse och jag är ute och går, då vet jag vem jag ska följa: Det är Per.
När Per sitter och grejar med sin dator, då vet jag i vems knä jag ska sitta: Pers. (Jag sitter aldrig i husses knä.)
När det är dags att sova, vet jag i vems säng jag ska lägga mig: Pers. Husse får min säng alldeles för sig själv.
När det är dags att äta vet jag vem det lönar sig att sitta jämte: Per.
Husse blir lite avundsjuk, men det bryr jag mig inte om. Allt har sina orsaker. Jag tycker att husse borde lära sig lite av Per.
Sverker
Leg. Perälskare
FÖRDISK? ”Är det inte snart dags för mig att ta hand om fördisken nu?” Per tittar lite fundersamt på mig. Det var nog tur att jag påminde honom, annars vet man aldrig hur det hade gått. Husse anser felaktigt att jag inte ska sitta i soffan.
TOMT Oj, det var nästan tomt på Pers tallrik. ”Han behöver inget”, sade min husse rått. Men Per visste bättre. Han tog ut tallriken till köket och fyllde på med en från påskafton överbliven korvsnutt. Per vet hur man sköter en västgötaspets.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar