INSPEKTION Innan jag kunde släppa ut resurshusse på öppet vatten, hjälpte jag honom att göra en sista kontroll av Unda, som båten heter. Farkosten fick mitt godkännande och jag gav resurshusse mitt tillstånd för avfärd.
Runt Valborg ska alla båtar ligga på sina platser i min sjö. Det gör de ända tills det blir höst, då de tas upp på land igen. Det händer också att båtarnas hussar och mattor tar en tur med sina farkoster.
Min resurshusse smyglade i sin båt för att han ville ha den större. Den ska svälla, sade han.
I dag tyckte resurshusse tydligen att båten hade blivit tillräckligt stor, för nu skulle han flytta den till en annan brygga.
Först måste jag kontrollera att den var sjövärdig, det var den, så jag tillät resurshusse att åka ut på Sommen med den.
Men man vet aldrig vad resurshusse gör, han är inte så van vid båtar, så jag åkte ut till mitt och husses hus och kontrollerade att det såg rätt ut. Enligt mina beräkningar skulle han nämligen åka förbi där på väg till Seglarvik. Det gjorde han, och allt såg ut att vara under kontroll. Vilken lättnad!
Sen var det bara att åka ut till Seglarvik och hjälpa resurshusse där.
Först såg jag till att han hamnade i rätt hål, lite mer styrbord, rätt så, (seglare är lite fisförnäma och kan inte säga höger och vänster som vanligt folk, utan måste säga styrbord och babord.) Det är ju tur att jag kan det också, annars hade resurshusse inte förstått ett dyft – som vanligt. Jag har ju rik sjövana efter min kanalfärd i Frankrike.
När han väl kommit in i rätt hål fick jag tala om för honom vilka snören han skulle använda för att knyta fast segelbåten.
Nu ser allt bra ut, tack vare mig. Tur att jag finns.
Sverker
Leg. segelbåtsexpert
PS. Köp gärna Hemmets Veckotidning idag (nr 19), så får du läsa om mig och husse. DS.
KONTROLL Jag vågade inte lita helt på resurshusse att han kunde styra Unda på min stora sjö. Höll han rätt kurs mot Seglarvik? Jag åkte ut till mitt hus, där han förhoppningsvis skulle passera. Till min förvåning så kom han där med både rätt fart och rätt kurs. I normala fall går båten framåt med hjälp av ett tygstycke, som man sätter fast på en pinne. Nu är dock inte pinnen på plats och då får man använda en s.k. motor istället.
NAVIGERINGSHJÄLP Då jag vet att resurshusse har lite svårt för sig, så hjälpte jag honom sista biten in mot hans förtöjningsplats i Seglarvik. ”Lite mer styrbord”, skällde jag. Tack vare mig så hamnade båten där den skulle.
FASTKNYTNING Efter avslutat färd gäller det att knyta fast båten med rätt snöre på rätt plats. Jag gav den hjälp som behövdes för en säker fastknytning. Nu ligger båten tryggt i sin hamn, tills det är dags att ta upp henne i höst igen.
Hejsan Sverker!
SvaraRaderaHittade din fina blogg genom HV som jag prenumererar på. Det är ett fint job du o husse gör tillsammans. Måste ha varit mysigt o få åka med en så fin båt. Väldigt vackra bilder också.
Ni får ha det så bra.