Så bar det av igen. Denna gång åkte Route du vin, vinvägen, i Alsace förbi oss när vi satt i bilen. Första staden som stannade vid våra bilar var Colmar. I Colmar finns det bara gamla hus och turister.
– Vi är inga turister, Sverker, kom ihåg det, sa matte med eftertryck. Hon vill inte vara turist. Det är kanske därför vi åker till alla turistställen. Annars hade hon inga som hon inte ville vara som. Det verkar lite känsligt det där med turist.
Matte bestämmer igen
Nu var vi alla hungriga och vi uppsökte därför en restaurang. Som vanligt blev jag serverad mitt vatten under tiden som flocken ögnade igenom matsedeln.
– I Alsace ska man äta choucroute, sade matte som tror att hon vet allt om Frankrike.
– Vad är det, undrade lillmattarna oroade.
– Massor med olika slags produkter som man får från fläskött, det vill säga fläsk och korvar och så surkål till, undervisade matte. Det lockade inte lillmattarna.
– De har flambé också, sa matte. Det är som pizza fast godare. Men alla vi andra ville ha choucroute, bestämde matte och beställde maten.
– Ja, vi får väl ta det, sade den övriga flocken.
– Man ska dricka Riesling till, sade matte och beställde.
– Orangina till oss, sade lillmattarna som nu var inne på sin 48:e liter.
– Vatten, vi kör, sade husse och resurshusse beställde in vatten och led. I tysthet.
Lillmattarna tyckte om sin flambé och övriga åt sin mat så mycket de nu orkade i värmen. Ganska mycket föll ner till mig och jag måste tillstå att matte hade gjort ett bra val. Fläsksvålar och värme är en förträfflig kombination.
Hej så länge
Sverker
Leg. icketurist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar