Fem minuters hårt arbete lyser upp din dag

07.36 Nöjd kan jag se att dagens slit lönade sig. Med en oerhörd viljekraft har jag lyckats få upp solen även idag.

Och Sverker sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och Sverker såg att ljuset var gott; och Sverker skilde ljuset från mörkret. Och Sverker kallade ljuset dag, och mörkret kallade jag natt.

Du lever förstås i den villfarelsen att det mesta sköter sig själv. Men så är det inte. Det är till exempel jag som ser till att solen går upp varje dag. Och ner. Till detta krävs en stark vilja och en oerhörd koncentration, som det är få förunnat att kunna uppbringa. På bara fem minuter fick jag solen över horisonten idag. Risken finns hela tiden att den inte ska orka klättra över talltopparna och trilla tillbaka. Eller trilla i sjön.
Det är tur för dig att jag finns.

Hej så länge
Sverker
Leg. solupphissare

07.29 Ännu har inte solen orkat över skogstopparna borta vid Liljeholmen. Jag får ta i ordentligt med min soltelepatiska kraft för att hissa upp den de sista millimetrarna. Jag får lite hjälp av en fiskmås också. Det är aldrig fel med samarbete i svåra stunder.

07.30 Sådär ja. Första steget är taget. Nu gäller det bara att få upp resten också. Solen vill gärna dyka ner igen bakom tallarna.

07.31 Ännu ingen seger vunnen. Som du ser tänker solen gå och lägga sig i sjön, men det tänker jag inte gå med på. ”Upp med dig”, manar jag på den trötta lysande himlakroppen.

07.32 Det var då själva… Fortfarande anser solen att det skulle vara skönast att krypa ner i sjön, men det tänker jag inte tillåta.

07.33 ”Släpp taget om tallarna! Du ska upp idag också.” Det gäller att ta i på skarpen den sista biten, annars dyker solen tillbaka. Men jag ger mig aldrig i sådan här viktig fråga i ett såndant här viktigt ögonblick.

07.34 Segern är min. Solen har frigjort sig från horisonten och sedan sköter solen sig själv. Jag kan gå och lägga mig igen. Senare idag ska jag pressa ner solen bakom horisonten igen.