Matte blir en djävul så jag går i kyrkan

Som första västgötaspets besöker jag katedralen i Rodez! Matte var med, så jag fick vara kopplad.
– Jag vill inte att hunden pissar på pelarna, sade hon i hård ton till husse.

Kom ni ihåg att jag träffade en skönhet i mitt förra reseavsnitt? Annars kan jag berätta det igen: Jag träffade en skönhet i mitt förra reseavsnitt. Hon bodde i en by Averyron.

Annars har vi mest ägnat oss åt sightseeing i Aveyron, som är ungefär som ett län, fast i Frankrike. I Frankrike heter det departement.
Sightseeing betyder att jag får åka i kofferten i en pytteliten bil. Det är backe upp och backe ner och många kurvor. Sen kommer vi till en by, eller stad, med gamla hus. Då stannar vi där och går ut och markerar lite. Ibland går vi in i en kyrka. Det är förbjudet att markera i kyrkor, har husse sagt. Där är det svalt och eftersom det är i Frankrike får jag, Sverker följa med.
– Du kan behöva lite kultur, säger min matte som ju har ett så kultiverat språk. Särskilt när hon kör bil i Frankrike.

Trasigt och stort är bra
Sen åker vi en bit till och snart är vi vid några gamla stenhus igen. Är husen stora och lite trasiga är det extra fint att stanna och titta. Här saknar de helt vett. Hade detta varit hemma i Sverige hade de minsann haft förstånd att riva husen och bygga nya. Det enda de är bättre på här är rondeller, det finns det många av. Väldigt många.

Min husse är alltid hjälpsam
Vi har lånat en bil. Då får inte husse köra.
– Jag ska köra, när det är en franskregistrerad bil, bestämmer matte, som har bott i Frankrike och anser sig som halvfransyska. När hon sätter sig bakom ratten växer det ut liksom två horn i pannan. Sen bär det av, vill jag lova. Hon kryddar dessutom körningen med många franska fula ord och obscena gester riktade till medtrafikanterna. Då känner hon sig riktigt fransk. Vägarna i Aveyron är som sagt smala, kurviga och backiga. Dikena är ibland nära hundra meter djupa. Vägräckena har en decimeter hög kant. Själv lägger jag mig ner och blundar. Tack vare det har vi klarat oss. Det kan också bero på husses alltid lika uppskattade tips och råd till matte:
– Ser du kurvan där borta?
– Vet du var du har kanten nu?
– Ser du att vi får möte?
– Det finns ingen anledning att köra fort, vi har inte bråttom!
– Det är faktiskt 50 här inne i byn!
Matte är så tacksam att husse hjälper henne med bilkörningen. Annars hade det nog inte gått så bra.

Hej då, vi ses i morgon
Sverker
Kulturell västgötaspets