Mina utsikter är både bra och dåliga

IDAG När jag var ute nyss kunde jag faktiskt gå ner till stranden. Fast det var lite farligt, för stenarna hade ett tunt isskikt, som gjorde dem väldigt hala, fastän jag har dubbade tassar. Men vädret var faktiskt fint, om än kallt.

Fastän jag har samma utsikt jämt, så har jag olika utsikter. Detta trots att inte huset flyttar på sig. Annat var det med husbilen. Nej, det är vädret som ändrar utsikten.

De senaste dagarna har jag haft mycket väder. Det har varit molnigt, men idag skiner solen, det har snöat och det har stormat. Varje gång ändrar sig utsikten. Bara för att du ska förstå, så har låtit husse skildra vädret (=trycka på högra knappen på kameran).
Ibland har jag bra utsikter, ibland har jag ingen utsikt alls, som du kan se. Så kan det vara på vid Sommen.

Hej så länge
Sverker
Leg. väderobservatör

IGÅR Oj, sade husse, det kommer att komma in en snöstorm. Det blåste mycket och himlen blev alldeles svart. Men se där hade han fel! Igen. Kom det någon snöstorm, så inte kom den här. Lite otur för husse, som efter fyra år har reparerat sin snöslunga.

FÖRGÅR Här snöar det minsann. Om det snöar mycket, så har jag ingen utsikt kvar. Den bara försvinner. Det snöade och blåste så mycket, så jag ville inte gå ut. Usch!

FÖRGÅR Om du hade vänt blicken mot Agnes lekstuga, så kunde du bättre se det horisontella snöfallet. ”Vilket hundväder”, sade husse. Tvärtom, skulle jag vilja säga.

Dagens ord på vägen

Om man talar sanning kan man vara säker på att förr eller senare bli avslöjad.

Oscar Wilde
(1854–1900)
Sverker
(2000– )

Grattis till min Julia

BUGAR Det är en stor dag idag för Julia. Hade hon varit här, hade hon kunnat bestiga sin stentron igen. Då hade vi åter vördnadsfullt bugat för henne.

Även om de flesta flickor är lite larviga, så finns det de som sticker ut på ett positivt sätt. Ett exemplar av denna grupp är förstås min Agnes. Sen har vi ju min Julia också. Henne äger jag inte, till skillnad från Agnes, så är hon ändå min.
Idag fyller Julia år och det måste jag fira med en Julia-sida.

Första gången jag träffade Julia var när jag var ganska liten. Men det var bara korta stunder i början. Men sen, när jag var gammal (=4 år), så lät jag Julia följa med på en husbilsturné med mig. (Jag lät min flock följa med också.) Då åkte vi ända till Toscana i Italien. Där kunde vi hälsa på Julias flock.
Numera träffas vi bara då och då. Jag har ingen husbil längre, förstår du. Ibland retas vi med varandra, som bara goda vänner kan. Julia retade mig på sin blogg, men jag retades tillbaka på min. Så kan det vara ibland!
Nu delar Julia lägenhet med en ful katta och Agnes i Toulouse. Nu kan inte den fula kattan skyllas på Julia, för det är Agnes som har skaffat det djuret.
Julia fyller 21 år, så hon är myndig på riktigt säger husse. Husse blev inte myndig förrän han var 21 år, nämligen. Antagligen berodde det på att han var lika infantil (=barnslig, omogen) då, som han är nu.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA
GRATTIS JULIA PÅ DIN 21-ÅRSDAG

Hej så länge
Sverker
Leg. gratulant

TRÄDFLICKOR Detta är ett typiskt exempel på att flickor är lite larviga. De har placerat sina konstverk i trädet och sedan själva klättrat upp. Det är på parkeringsplatsen vid Louisiana i Humlebæck i Danmark. Där glömde Julia sin rycksäck med pass och pengar. Allt, konstverk och ryggsäck, fanns kvar sju veckor senare.

HÅRFINT Tänk att Julia var så snäll, så att Agnes fick klippa henne. Det tog sin tid. Jag tyckte det var jättetråkigt, där jag låg under stolen bland håravfallet. Det hela hände i en liten fransk jättebra stad. Jag fick följa med in i en affär och där fick jag en stor skinkbit av tanten i kassan.

BURKSTAPLARE I Cortona i Toscana, visade det sig att både Julia och husse hade talang för att stapla burkar. Husse en liten talang och Julia en större talang. Du ska veta att vi var åtta personer och att det var väldigt, väldigt varmt. Jag drack vatten ur en skål.

SNÄLL Tänk att jag får sitta i Julias knä. Så snäll är hon. Normalt sett är jag ingen knähund, så det är också en extra ynnest till min Julia!

Dagens ord på vägen

Borta bra, men Sverker bäst.

Sverker
(2000– )

Egon är roligare än husse

EFFEKTIVA Egon och jag kan tillsammans undersöka en mycket större yta, än vad vi kan göra var och en för oss själva. Det gör i sin tur att vi hittar många fler besöksvärda platser. Två nosar hittar mer än en, som det heter.

När Egon bor hos mig är promenaderna mycket roligare, än när bara husse och jag är ute och går. Husse och jag har nämligen inte så många gemensamma intressen. Egon och jag har däremot ungefär samma promenadintressen.

Flera gånger per dag tar jag med husse på en promenad. Han behöver det så väl. När Egon är hos mig, så följer han också med, förstås. Då är det roligare. Varför, undrar du säkert? Jo, så här är det:

Promenad med Egon

– Det här var en spännande doft, säger jag till Egon.
Egon kommer meddetsamma till mig. Sedan står vi länge och väl och undersöker vem det kan ha varit som har varit där.
Ibland vet jag med en gång vem det är.
– Det är Max. Har du inte lärt dig honom än?
– Nja. Kanske, svarar Egon lite sävligt och nosar vidare på samma fläck. Han fattar sävligt också.
Någon gång emellanåt kan vi ha en sådan tur, så att vi känner doften av en tik i rätt period. Då kan vi stå där länge och insupa de underbara dofterna.
När vi är klara med det, så går vi vidare.

Promenad med husse

– Det här var en spännande doft, säger jag till husse.
Kom nu Sverker säger husse till mig. Stå inte där så länge och nosa. Hit! Motvilligt kommer jag till husse.
Ibland vet jag med en gång vem det är, då räcker det om jag snabbt markerar över.
Någon gång emellanåt kan jag ha en sådan tur, så att jag känner doften av en tik i rätt period. Då vill jag stå där länge och insupa de underbara dofterna.
Långt innan jag är klar, så ropar husse.
– Hit Sverker!
– Vi måste gå vidare.
– Hiiiiiiiit, sade jag. Kommer du inte så kopplar jag dig.

Nu kanske du förstår varför det är bättre att gå ut med Egon, än att gå ut med husse som inte förstår att uppskatta naturens dofter.
Jag tror han har fel på sitt väderkorn.

Hej så länge
Sverker
Leg. Egonsaknare

HOPPSAN Se där! Egon har hittat en spännande markering under tiden som jag undersökte toppen av stenen. Där ser du vad bra det är att vara två. Annars hade jag nog missat den.

KOM Nu var det min tur att fynda bland naturens rikhaltiga doftskafferi. ”Kom Egon”, sade jag till min vapendragare, som genast kom. För delad doft, är dubbel doft.

INGET Den här gången stannade Egon i onödan. ”Kom Egon, det är bara Max.” Max bor granne med mig och ska man undersöka hans doftspår noga, så kommer man ingenstans. Egon har lite svårt för sig ibland. Han har ju faktiskt träffat Max flera gånger, så han borde ha lärt sig.

Dagens ord på vägen

Ensamheten skulle inte vara så illa om man hade någon att dela den med.

Sverker
(2000– )

Ett brev till mig väckte minnen hos husse

SÄLLAN Det är allt för sällan jag får post till mig. Det brukar ju komma vykort till Egon och mig från resurshusse och resursmatte när de är ute och reser. Sen fick jag ju post på min födelsedag också. Men det är alltid lika roligt att få post.

Tänk vad roligt det är att få riktiga brev på posten. Innehåller de dessutom gamla foton, där man kan se hur löjlig husse såg ut redan för massor av år sedan, blir det ju bara roligare. Ännu trevligare blir det om det följer med ett uppskattande.

FEL På kuvertet stod det ”Till Sverker c/o Husse”. Egentligen ska det vara tvärtom förstås. På husses räkningar (den enda post han får) ska det stå ”Husse c/o Sverker”.

FINT Ett riktigt fint brev fick jag. Det var från Inger och Janne. Du kan läsa brevet i texten, slipper du läsa det här. Men handstilen är riktigt fin. Husses handstil påminner mer om en blandning av arabiska och kinesiska skrivtecken. Han hade underkänt i välskrivning i skolan. Det har jag sett i hans gamla betygsböcker.

Så här stod det i brevet:
Jag har tagit mig friheten att kommentera lite också.

Hej Sverker! Hej själva!
God fortsättning på det nya året – och TACK för en jättetrevlig och kul blogg! Tack detsamma. Det är roligt att ni tycker om min blogg. Skam vore det väl annars, eftersom det är världens bästa blogg.

När husse i vår familj, (ja han är husse till två guldfiskar)
Grattis till dem, säger jag.
städade i sina gömmor, hittade han det här fina kortet på din husse. Hårt arbetande dessutom.
Om personen på traktorn var hårt arbetande, så är det väl inte särskilt troligt att det är min husse.
Tänkte det kunde vara kul för dig att kika på!
Jo, det är faktiskt kul Han har kvar samma fula mössa och rock. Jag skäms när jag är ute och går med honom.

Ska väl tillägga att vår husse och din husse är ”gamla fotokollegor.
Kul att veta. Jag får hoppas att Jannes fotokunskaper inte har försvunnit på samma sätt som de gjort hos min husse.
Ha det så bra Sverker!
Ja tack, det ska jag ha.
Inger o Janne Franzén
Tack igen så himla mycket för brevet!

Hej så länge
Sverker
Leg. brevmottagare

TRAKTORHUSSE När husse var ung, så bodde han i Lillaryd. Vägverket vräkte husse därifrån och döpte om stället till det mer poetiska ”Trafikplats Tranås norra”. När man bodde där behövde man en traktor på vintern, för att kunna ta sig till stan. 600 meter väg kan ta tid och skotta.

Eftersnack med husse:
– Hur kom det sig egentligen att du var i stan med traktorn, sade jag lite undrande till husse.
– Jo, du förstår det var så här. Jag sysslade med snöröjning på ett antal bensinstationer och hyreshus inne i stan. Det var då Janne passade på att fota mig.
– Vad skulle det vara bra för? Hade du inte tillräckligt med snö hemma?
– Visst hade jag det. De åren var det massor med snö. Snön vräkte ner. Metervis. Men jag var ju ensam pappa och behövde få in lite vita pengar.
– Det var hårda tider, fortsatte husse. Plogningen skulle vara klar innan sju och Per och David skulle köras till skolan före åtta. Jag fick gå upp före fyra. Sen skulle jag arbeta på tidningen.
– På kvällarna var det många timmar med matlagning, städning, läxläsning och tvättning. På nätterna hade jag alltid polisradion på, om något skulle hända. Det var sääla jag kom i sängen före sex på morgonen.
– Så du påstår att du arbetade hårt, innan du blev lat och blev lärare?
– Ja, minst 27 timmar per dygn, svarade lögnhalsen, i det han begrundade fotot på sig själv på traktorn.
En sak är klar. Husse minns fel – alternativt inte alls. Han har säkert aldrig varit flitig.