24 januari 2015

Flera fruktansvärda olyckor har drabbat mig

ELÄNDE En vanlig, icke olycksdrabbad, dag, hade jag kunnat klaga på min väg. Men hur är den idag? Den är sandad och plogad. Dessutom skiner nästan solen. Hur illa kan det bli?

Hur många olyckor kan en liten västgötaspets klara? Ja, jag kämpar på, men snart är måttet rågat och bägaren rinner över.
Du ska veta att sedan jag kom hem, har jag inte haft det lätt. Olyckorna har staplats på varandra och jag är den drabbade hela tiden.


Det började redan igår eftermiddag när vi närmade oss mitt hus. Vi åkte på Kommunalrådsvägen, den som i folkmun och på skyltarna benämns Hättevägen.
– Se vad fint de har plogat och sandat bara för att kommunalrådet bor här. Jag undrar om vi ens kommer fram på din väg, Sverker, sade husse.
Så kom den första olyckan. När vi svängde in på min väg var den i samma skick som Kommunalrådsvägen. Både sandad och plogad. Hur illa kan det bli?
– Det har nog kommit så mycket snö, så vi kan nog inte ta oss till ditt hus, Sverker, sade husse förhoppningsfullt.
– Vi får nog sova utomhus eller i bilen.
Olycka nummer två. På marken låg bara en dryg decimeter lätt snö, som snart nog var bortskottad.
Efter en ganska kort stund var vi inne i huset, som dessutom var varm och skönt.
Idag på morgonen, alldeles nyss alltså, så hade jag drabbats av ännu en olycka. Solen bröt nästan igenom molnen och vinden höll sig stilla och det var inte ens kallt.
Nu kommer jag till den verkliga olyckan som är följden av dessa olyckor: vad ska jag skriva om, när det inte finns något att klaga på? Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det blir vår senare i år också.

Hej så länge
Sverker

Leg. drabbad

FASANSFULLT Här var jag beredd på att få ägna timmar åt att skotta garageuppfarten från tung blöt snö. Som arbetsledare åt min husse, förstås. Men vad möttes jag av? Bara någon decimeter lätt snö, som min husse röjde undan i ett huj. Kan det bli värre?

BLOMMOR Till och med knopparna på busken som inte går att stava till, ser friska och sunda ut. De kanske kommer att blomma i vår. Hur illa kan det bli.

ENVIS Jag ger mig inte. Så här perfekt kan det ju inte bara vara. Jag måste ge mig ut på nya spaningar efter något att klaga på. Jag är envis som en västgötaspets.

2 kommentarer:

  1. Stackars Sverker! Du är nog lite trött efter all fördisk som du fick utföra alldeles gratis. Du hade ju behövt några köttbullar i belöning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Och så kommer man hem till dessa olyckor också.

      Radera