Katastrofen efter stormens härjningar

TACKSAM Idag är jag verkligen tacksam mot min husse. Han slet hårt, när han skottade gången så att jag kunde ta mig fram. Och det var bråttom också, eftersom snön riskerade att smälta.

Frågan på allas läppar har senaste tiden varit: hur har Sverker klarat stormen?
Du har läst om den, hört varningarna i flera klasser på TV och radio, sett kvällstidningarnas löp ”STORMEN KOMMER DÖDA ALLA I SÖDRA SVERIGE”.

Ja, jag kan säga att jag överlevde stormen Alexander. Men det var bara på håret. Den var betydligt värre än den förra de varnade så ihärdigt inför.
Sent på fredagskvällen drog stormen in med full kraft. Vinden tjöt i tackel och tåg (eller hade gjort på en båt). Snön fullständigt vräkte ner i avsikt att begrava allt levande. Nu överdriver jag inte, men det blåste flera meter per sekund. För att inte tala om snön. Den vräkte ner med flingor stora som musbajs. Det kom säkert ett par centimeter och det inom loppet av fem timmar.
På morgonen hade vinden mojnat och jag kunde gå ut och skåda förödelsen.
En stor tallgren hade fallit ner från grannens skuggtall, som nu kommer att skugga lite mindre. Hos mig hade flera björkgrenar ryckts bort från sina stammar. De halvmeterlånga grenarna låg utspridda över gräsmattan. De måste röjas bort, innan vi kan släppa ut gräsklipparroboten Stig. Vi ska försöka hinna det för 27 april, så tiden är knapp. Det behövs mycket planering, innan arbetet kan starta.Vi planerar enligt den populära kommunplaneringsmetoden.
I skogen, på min stig, ligger det flera svårforcerade snövallar. En del kan vara så höga som 1,3 centimeter. Men med kraft och målmedvetenhet, lyckades jag att ta mig en stärkande promenad idag.
Fast nu är det skönt att ligga inne framför den varma kakelugnen och vänta på tomten. Jag har varit extrasnäll i år, så jag ser verkligen fram emot hans besök. Hoppas jag får fler julklappar än kattan Lucy, för vi ska fira jul ihop.

Hej så länge
Sverker
Leg. survivor

KÄMPIGT Väldigt påpassligt har husse fångat mig med sin kamera, när jag forcerar en kraftig snövall i skogen. En kraftansträngning för mig? Javisst, men jag är väl en västgötaspets.

STÖDUTFODRING För att de vilda djuren (=harar, rådjur, flundror och så) ska klara sig efter stormen, har min husse och jag placerat ut lite morötter i skogen. De hade tillbringat de senaste veckorna i en plastpåse i kylskåpet, så husse tyckte att de passade bättre på mossan i skogen.

IGENYRDA De vidsträckta fälten i min närhet, är fullkomligt igenyrda av centimetertjock snö. Detta hindrar dock inte mig. Nej, framåt raska gossar, utropar jag glatt innan jag tar mig an den farliga vägen!