GULLIGT När du ser den här bilden, är det meningen att du ska säga: Åååååhhhhhhh, så gulliga de är. Om du inte tycker det, så kan du ju alltid skälla lite.
Vilken nesa! Vilken skam! Tänk att inte fotbollslandslaget ens klarar lågstadiets matematik. Det hade kanske varit bättre att de varit i skolan istället för att skolka och sparka boll.
Men nu glömmer vi denna nationella katastrof och tröstar oss med något gulligt. Idag är det små skäggdoppingar som får vara gulliga.
Visserligen är det synnerligen tjejigt att tycka saker är gulliga, men jag gör ett undantag idag. När det gäller bebisar, så kan man göra ett avsteg från den hårda mer manliga vägen.
Vid min strand så simmar det omkring massa doppingar och nu har de fått små ungar. Trots att barnen är små, så har de redan klarat simskolan, så de kan glida omkring på vattnet. Jag kan också simma, men det är bara obehagligt och blött.
En del föräldrar är duktiga, andra är mindre duktiga och en del anställer en au pair så de slipper sina ungar. Jag och min Agnes hade fransk en au pair när vi var små. Hon hette Valou.
Vad fågel-au pairen heter vet jag inte, men hon är nog franska också. De är vanligast här i trakten.
På sommaren är husse också en skäggdopping ibland. Han har skägg och han doppar sig i vattnet, men han kan inte flyga och saknar fjädrar.
Sverker
Leg. fågelskådare
AU PAIR En del av papporna och mammorna är lite lata, så de skaffar en au pair att ta hand om de små. Det här verkar som det är några stycken familjer som slagit sig ihop. Eller finns det de som skaffar sig åtta barn i dessa ekonomiskt bistra tider?
SNÄLL En del pappor är så snälla att ungarna får rida på deras rygg. Du ser att det är en pappa. Det är nämligen samma sak hos skäggdoppingar som hos västgötaspetsar och människor att männen är mycket grannare än honorna.
SLARVAR Titta noga på bilden. I förgrunden ser du hur au pairen sliter med att passa massa barn. Långt ute på sjön, halvvägs till Blåvik, slarvar föräldrarna runt och roar sig.
FOTOMONTAGE Denna bild är sammansatt av två bilder, men det var så här vi hade tänkt oss. En stilig och ståtlig västgötaspets (=jag Sverker) skulle stå på stranden och beskåda de simmande fjäderfäna. Nu bar det sig inte bättre att de små liven var vettskrämda för mig, och flydde så fort jag närmade mig. De vet inte hur snäll jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar