Nu är festligheterna slut – nästan

TRÖTT Har man gått över fem kilometer, och dessutom festade dagen innan, är det inte konstigt att jag är lite trött. Det är för övrigt husse som gick fem kilometer, jag sprang minst sju. Dessutom vet jag ju att det inte väntar delikatessmat hemma, vilket gör att huvudet hänger lite extra.

Om du kom ihåg från igår, så fick husse och jag avbryta vår promenad ganska omgående på grund av åska. Åska är nämligen mycket farligt. Särskilt smällarna.
Men skam den som ger sig. Klockan 17.12 gjorde vi ett nytt försök, som blev ganska lyckat. Fast det skulle inte bli lika roligt att komma hem till maten, nu när jag inte fyllde år längre. Den grå vardagen är här.

Vi gick en ganska trevlig väg över Klunken. Det trevliga med den vägen är att det är många andra hundar som också går där. Mycket att spåra alltså. Intressant och spännande.
Sen gick vi den där timmerbilsvägen genom skogen du vet, efter vi korsat Kommunalrådsvägen. Då kommer man så småningom till Säteriets stora åker, som ligger i skogsbrynet och breder ut sig mot den stora ladugården. På det fältet tycker jag att det är roligt att springa. Särskilt igår hade det varit extra roligt, efetrsom åkern är alldeles nygödslad. Men husse kopplade mig. I skogen!!
När vi sen kom hem så väntade en rejäl överraskning. Det var moster som hade varit jättesnäll mot mig. Titta på de nedersta bilderna så får du se.

Hej så länge
Sverker
Leg. motionär och festprisse

VÄLDOFTANDE På det här fältet brukar jag springa runt jättefort, men inte i går. Husse kopplade mig, bara för att det var nygödslat. Han hämmar mig.

SMASKENS Det var jag som hittade plastpåsen med delikatesserna. Det var snälla moster (=husses moster), som hade lagt den i den gamla brevlådan, som är sekatörlåda idag.

KYCKLING Ser du? Så här ska Sverkers mat varje dag tycker jag – med variationer förstås. Moster hade minsann tänkt på sin trevliga och stiliga granne (=Sverker) och gjort i ordning godsakerna. Och guldsnöre var det också på påsen!