7 mars 2012

Ledsamhet förbyttes till glädje

OROLIGT Det är inte roligt sådant här. Skulle jag få följa med? Skulle Agnes åka hem till Toulouse? Jag visste inget alls. Inte konstigt att svansen är mellan benen. Skuggorna var otäckt långa och hotfulla.

Igår märkte jag att det var något på gång. Det är jätteoroligt. Fast jag fick följa iväg med bilen. Vi åkte till Egon, men sedan försvann min Agnes och Husse igen. Skulle Agnes åka hem till sin fula katt nu?

Många, många timmar senare kom husse och hämtade mig hos Egon. Han kom ensam. Detta bådade inte gott. Men sedan när vi kom hem, så var min Agnes hemma och inte bara hon. Min David, Agnes bror, hade kommit också. Han hade åkt ända från Seattle för att trösta mig nu när inte farfar finns längre.
Igår skulle farfar ha fyllt 98 år, om han hade fått leva. Det känns väldigt sorgset.

Hej så länge
Sverker

Leg. släktkär


ARLANDA Här står min Agnes och väntar och äntligen så kommer David. De blev glada bägge två.

KRAM De bägge syskonen Agnes och David har inte sett varandra på ett och ett halvt år, så det är klart att de kramades. Det var lika länge sedan jag såg David, så jag viftade väldigt på svansen när jag träffade honom.

3 kommentarer:

  1. Åh vad härligt att få träffas och kramas efter så lång tid! Förstår att du är glad nu, även om farfar förstås fattas er. Sköt om varandra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska vi göra. Nu väntar vi bara på Per, men han ska ju åka ända från Mantorp.

      Radera
  2. Vad roligt att Du är lite gladare idag. Jag tror husse också blev glad när David kom/Kram E-beth

    SvaraRadera