VIKTIGAST Tittar du på den här bilden kan du lätt få uppfattningen att jag är den viktigaste personen av alla. Om du tycker så, så har du helt rätt. Fast husse var lite dum, när han påstod att jag satt på hans stol. Jag blev tvungen att hoppa ner och då kunde inte alla se mig. Vid hejdåkaffet ser du följande personer som beundrar mig: Eloise, min David, Jim, min Agnes tittar fram lite, Astrid tittar fram ännu mindre, jämte henne sitter Essa och längst ut Ingrid.
Det har varit flera intensiva dagar. Gäster har kommit och gått och kommit tillbaka igen. Alla hade kommit för att trösta mig för att farfar har dött. Det var väldigt sorgligt. Men vi har haft roligt också. Det blir gärna så när det går flera år mellan mötena.
Redan igår försvann min Per. Han skulle åka ända till Mantorp. Tone och Eric var tvungna att åka tillbaka till Oslo. I samma bil for också Carol och Leo, fast de skulle flyga till Boston, som ligger strax väster om Oslo.
Igår kväll var det massor av folk här. Det blev mycket fördisk, vill jag lova.
Så blev det natt och alla försvann, men idag på morgonen kom alla tillbaka för att dricka lite ”Hejdåkaffe”, som det heter.
Sen åkte alla iväg igen. Det gjorde vi också. Det visade sig oturligt nog att det var min Agnes som skulle vinkas av från Linköping. Hon skulle hem till sin fula och dumma katt i Toulouse. De andra skulle hem till sina katter i USA.
Nu är det bara jag, min David och husse kvar. Hoppas det förblir så, men jag vet att David har en katt i Seattle. Dessutom bor min Evan och min Emily hos honom.
Fast jag tycker alla är dumma som åker från Sverker. Jag är inte färdigtröstad än.
Sverker
Leg. hejdåhatare
VÄNSTERTRAFIK När vi åkte till Linköping körde Agnes ”för jag vill inte att Sverker hårar ner mig”, som hon så vanvördigt yttrade sig. Istället fick jag håra ner husse, för att syskonen ville sitta i de hårlösa framsätena. Agnes körde mest vänstertrafik, eftersom ”ingen kör om mig ändå”. Jag undrar varför de inte törs det?
OBRA Agnes körde till stationen i Linköping, där hon först övade på att parkera innanför strecken på parkeringsruta. Sedan blev det otäckt när vi gick ut och hon tog med sig sin väska. Det var inte roligt.
KRAM Agnes fick en bamsekram av sin bror David. De hade inte setts på 1,5 år, och så blev det bara några dagar. Jag har inte heller sett David på 1,5 år, men jag kände minsann igen honom. Skönt att han stannar hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar