VÄGVISARE Jag går i täten och visar vägen till bra blomställen. Sen kommer en tacksam Agnes. Sist släntrar Egon i sina egna tankar, glad att det inte är han som har befälet.
Ingen dag är den andra lik, även den andra dagen är den förra lik i vissa avseenden. Idag var det lite mer olikt än vanligt när vi gick den annars så vanliga skogspromenaden.
– Jag ska åka och hälsa på mormor, sade Agnes till husse. Var har du bilnycklarna?
– Vem har sagt att du får ta bilen, genmälde husse.
– Jag, sade Agnes.
– De är i min jeansficka, sade en uppgiven husse till sin lite lätt bortskämda dotter.
– Men ska du inte gå ut med mig och Egon och plocka lite blommor i skogen? Mormor blir ju så glad då, påpekade jag för Agnes.
Agnes förstod genast vad jag menade. Det regnade lite ute, så det var regnkläder och stövlar som gällde för min lillmatte och min husse. Egon och jag klarar oss utan.
Vi tog den lilla rundan med förlängning. Det är vad Egon orkar. Jag orkar massor. Men sen gjorde vi ett undantag för den vanliga rutten. Istället för ta den gamla vägen hem, när vi kom till den, så gick vi ut på kalhygget. Förra sommaren hette kalhygget The Forest with the Secret Harbour. Men alla de stora tallarna försvann i vintras och då blev ju inte hamnen så hemlig längre.
Det var faktiskt periodvist väldigt spännande ändå. Sikten var lika med noll och den täta grönskan omgav oss på alla sidor. Men jag lyckades än en gång och Agnes kunde plocka en riktigt fin bukett.
Jag tror mormor blev jätteglad.
Sverker
Leg. skogsblomkännare
BÖRJAN Agnes har redan fått ihop några blommor till sin bukett, fastän vi bara är i den stora skogen än. Vi har ytterligare 1,2 kilometer att gå innan vi är hemma. Hon är duktig på blommor, min Agnes.
FARLIGT I en passage på hygget växte det så tätt och högt att man inte såg något alls. Tittar du noga så ser du Egon. Gissa vems förtjänst det är att vi inte virrar omkring där ännu? Jag tror du vet svaret: Sverker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar