Husse är inte riktigt konsekvent. Ta till exempel idag när han satte på sommardäcken på min bil.
– Du är den finaste hund som finns, Sverker, brukar han säga. Det finns ingen bättre i hela världen.
Det har han ju alldeles rätt i. Men varför kopplar han mig just nu?
Cirka 873 meter från mig bor en siberian husky. Precis nu, i skrivande stund, råkar hon löpa. Då är det jag som gärna löper dit. Två gånger har husse generande nog kommit med bil och hämtat mig när jag nästan var framme för att fullgöra min plikt som världsbäst.
– Nu får du välja mellan att vara inne, eller också följa med ut och vara kopplad, sade husse. Jag riskerar inte att du smiter iväg till Sheeba en gång till.
Jag valde kopplad ute. Jag kanske skulle kunna dra iväg ändå. Men det gick inte alls. Så där fick jag stå mitt i dofterna från mina drömmars mål.
Sen när vi var ute och gick fick jag inte heller springa som jag ville (till Sheeba). Hela tiden manade husse mig att jag skulle vara nära honom.
Vad jag inte fattar är följande: eftersom jag är världens finaste hund, som husse påstår och jag vet, varför hindrar han mig då att sprida mina perfekta gener i grannskapet? Jag begriper inget!
Hej så länge
Sverker
Leg. världsbäst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar