Med min Agnes ut i djupa svampskogen

SVAMSKOG Min Agnes och jag på väg ut i skogen. Husse hamnade på efterkälken direkt, förstås. Han är inte lika smidig som Agnes och jag.

Nu är det på det viset att min Agnes är hemma. Hon kommer med konstiga idéer då och då. Ta till exempel igår.
– Jag vill ut och plocka trattkantareller, sade min Agnes.
– Jag vet ett jättebra ställe.

Sagt och gjort. Vi tog min bil och åkte iväg.
– Hur ska vi köra, undrade min husse som inte känner till något ställe alls.
– Jag tror att vi ska åka mot, ja vad var det hette nu igen, sade en tänkande Agnes.
– Här ska vi kanske eventuellt möjligtvis svänga in.
Det gjorde vi. Agnes trodde att vi kanske hade hamnat rätt.
Sedan gick vi in i skogen. Bokstavligt talat över stock och sten och stora floder. Vi gick och gick.
Då och då träffade vi på en obekant svamp eller en bekant flugsvamp. Men inga trattkantareller.
– Det kanske var här uppåt, pekade min Agnes.
– Jag ger mig inte förrän vi har en svamp!
– Vi åker hem, flåsade min husse vars kondition inte är så vass. Dessutom rör han sig lika smidigt i skogen som en berusad flodhäst.
Då hände olyckan. Jag satt som fastgjuten i ett kärr, som min Agnes hade lurat ut mig i.
Jag blev uppdragen av min Agnes. Bara en kort stund senare hände miraklet.
– Här är massor med trattkantareller, jublade min Agnes.
– Vad var det jag sa!
Visserligen hade vi gått en omväg på 1,6 km, men jag måste ge henne rätt.
Agnes plockade och plockade. Husse och jag tittade och tittade. Ska jag vara ärlig, så plockade väl husse sju svampar.
Väl hemma så rensade och förvällde min Agnes all svamp. Sen blev det svamptoast och kött med svampsås.
Fördisken var god!

Hej så länge
Sverker
Leg. mykolog

VILA Vi hade gått och gått och ändå inget gott i svampkorgen. En svamp ska jag ha i alla fall, hoppades min Agnes. Varken husse eller jag trodde henne. Det verkade hopplöst.

TERRÄNGGÅENDE Det var ju inte den enklaste skog att ta sig fram i. Att Småland är stenigt behöver man inte tvivla på. Först gick smidiga Agnes, sedan kom kortbenta Sverker och sist flåsade min klumpige husse.

FASTNAT Rätt var det var sjönk bara min stiliga bakkropp ner i svart gyttja. Där satt jag som fastgjuten. Jag kom inte fram och inte bak och framför allt inte upp. Dessbättre såg min Agnes min belägenhet och drog upp mig. Det var dock en olycka som fick tråkiga följder.

TRATTKANTARELL Som ur ingenstans dök de upp. Trattkantarellerna! De fanns överallt. Min Agnes hade haft rätt, men hon visste inte platsen riktigt sådär. Vi gick en omväg på 1,6 km.

HURRA Så här glad blev min Agnes när hon äntligen fann sitt trattkantarellställe. Nu skulle de bara plockas också.

FÄRDIGA Vi plockade inte alla som fanns på Agnes svampställe, men många blev det. Jag tyckte inte de var så goda, men fördisken blev inte så dum. Det som hände när vi kom hem, var inte fullt så kul, men mer om det i morgon.