Ingen hjärna är starkare än sin svagaste tanke.
Sverker
(2000– )
Västgötaspets, vackrast, smartast, manligast. Det är jag, Sverker.
GRÄNNA När man är i Gränna, så måste man köpa polkagrisar. Tyvärr är alla polkagrissäljare så ogästvänliga så västgötaspetsar får stanna utanför. Just på väg ut från godisbutiken ser du Alice och Agnes.
GODIS Att den här butiken hade varit en önskedröm för en framåt västgötaspets som jag som på ett sådant ställe hade kunnat ta egna initiativ. Men nu är det bara Agnes och Alice som går och väljer och vrakar bland läckerheterna. Inget alls köpte de till stackars Sverker.
POLARHJÄLTE Eftersom Alice redan hade sett ett magnifikt svenskt misslyckande i Stockholm – Regalskeppet Vasa – så fortsatte vi på den inslagna vägen med svenska fiaskon. I Gränna kan du ju se hur André gjorde ett totalt katastrofalt försök att nå nordpolen i ballong. Det slutade ju inte så bra. Dock blev Alice dagens polarhjälte. Jag fick vänta utanför.
GRÄNNABERGET Uppe på Grännaberget kan man fika och träffa poliser. Samtidigt kan man begrunda utsikten över Västergötland och spana efter västgötaspetsar. Jag såg inga, men jag tyckte mig att jag kunde förnimma lukten av en löpande tik på andra sidan Vättern.
SNÄLLT Det bjöds inte bara på utsikt, utan även vatten till törstande hundar. Dock saknar jag den bordsservering av vatten jag brukar få i Frankrike. Jag vill bara påpeka att det var Agnes som hade spillt vattnet.
HÄSTHOLMEN Om du åket till Hästholmen, så kan du se att Vätterns vatten är genomskinligt. Det är inte vattnet hemma i Sommen. Där är det brunt.
FÄRDIGT Alice blev lite trött efter min utmärkta guidning av det trasiga klostret. Men naturligtvis var hon mycket tacksam.
HEDA Så kan det se ut i Heda kyrka när Alice är där. Annars ser det likadant ut, bara det att du inte kan se någon Alice.
RUNOR I Frankrike, där Alice bor, finns det ingen Röksten. Det var därför jag tog Alice till just Rökstenen. Alice förstod inte vad det runorna betydde, så det var tur att jag var med.
POLISHUND Idag fick tre poliser träffa mig. Naturligtvis ville de genast värva mig som polishund. Jag förstår dem så väl. Varför husse blev så nervös när jag pratade med de trevliga poliserna, så han fick med sitt finger på bilderna vet jag inte. Har han inte rent mjöl i påsen.
NEJ TACK Visst var det lockande att bli polishund, men jag gick tillbaka till husse. Jag förstår att det blir svårt för poliserna att klara sig utan en sådan förstärkning som jag skulle utgöra, men husse behöver mig bättre. Han skulle bli helt hjälplös utan mig.