15 februari 2012

Hjärtlig uppvaktning på Alla Hjärtans dag

DELIKATESS Kan du tänka dig en bättre gåva från din bästa vän på Alla Hjärtans dag? Nej, jag tänkte väl det. Bottnen på Alla Hjärtans dagsbakelsen var ett synnerligen gott bröd format som ett hjärta. Ovanpå det en hjärtformad tjock leverpastejbit. Det hela toppas av ett rött geléhjärta. Mums!

Läste du min blogg igår, kanske du kom ihåg att jag, med all rätt, var lite besviken över de uteblivna gåvorna på Alla Hjärtans dag. Husse borde ju ha kunnat tänka lite på sin Sverker. Att ingen brydde sig om honom, är ju helt i sin ordning.
Men sen kom min bäste vän Egon! Honom kan jag alltid lita på.


Jag hann väl knappast trycka på publiceraknappen på min blogg förrän det ringde på dörren. Det var Egon! Han hade tagit med sig sin husse och matte också.
Egon hade gjort en underbart god hjärtbakelse. En till honom och en till mig. Toppen kröntes av ett geléhallon, vackert rött i färgen.
– Geléhallonet tog jag från min husse, sade Egon. Det var synnerligen besvärligt att få honom att dela med sig.
Min resurshusse, Egons husse alltså, är ett riktigt godismonster, så jag förstår att Egon hade fått kämpa.
Det hade också med sig kokosbollar, vilket jag tyckte skulle vara utmärkt till efterrätt. Det var riktigt många, så det räckte gott och väl till alla, inklusive mig och Egon.
Nu går det ju inte alltid som man tänkt sig här i livet, men jag är väldigt glad och tacksam för bakelsen.
Snart kommer Egon och bor här ett par dagar. Då ska jag överraska honom med – ja, det tänker jag inte tala om nu. För om Egon läser min blogg, så blir det ju ingen överraskning. Eller hur?

Hej så länge
Sverker

Leg. hjärteglad


SMASKENS Som du ser attackerade Egon sin bakelse före mig. Jag vill bara tala om att jag hade hunnit före, om inte en hand hade hindrat mig. Det var resurshusses hand.

TILLRÄCKLIGT Här kan du räkna in en, två, tre, fyra, fem, sex kokosbullar. Med enkel matematik blir det en till husse, en till resurshusse, en till resursmatte, en till Egon och två till Sverker. Men icke. Det blev två till resurshusse, två till husse, en till resursmatte och en som rest. Ingen till Egon och ingen till Sverker.

SMAKPROV Jag tyckte att jag i alla fall skulle få ett smakprov av husse. ”Inbilla dig inget. Hoppa ner på golvet!”, sade den synnerligen snåla smålänningen. Det enda jag vet är att de luktade gott. Dessutom tog husse undan den icke uppätna delikatessen från bordet, så jag kunde inte beslagtaga den när husse sade ”Hej då”” till våra gäster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar