31 maj 2011

Våra odödliga vänner

FINA Visst är vi fina, blomman och jag. Jag är Sverker och blomman är Tant Hildas blomma. De orangeröda bommorna kommer med viss oregelbundenhet. Vartannat år ungefär. De luktar knappast något. Ren ögonfröjd.

Det finns en sak min husse är rikt begåvad med. Det är avsaknad av talanger. En av de talanger han saknar mest är att sköta blommor. Här hemma är Darwins evolutionslära med de bäst anpassades överlevnad satt på sin spets. Krukväxterna i vårt hus brukar ha en väldigt kort levnad, efter de hamnat i husses omvårdnad. Men det finns undantag: De odödliga växterna.

Idag ska jag börja med den mest häpnadsväckande av dem alla. Jag vet inte, och husse vet absolut inte, vad den egentligen heter. (Är det någon som vet?) Här hemma heter det Tant Hildas blomma.
Tant Hilda bodde i Tåby på Vikbolandet i socknens minsta och äldsta stuga. Hennes rikedom var hennes blommor, men inget annat. Men det är en annan historia. Hon hade ett antal av Tant Hildas blomma, som hon förökade genom delning. Husse var där en gång på besök med sina föräldrar, troligen 1946. (Så gammal är han! Fet är han också.)
– Pojken ska ha en blomma, sade tant Hilda och gav min husse en kruka med ett litet skott.
Blomman sköttes sedan av farmor och farfar de närmaste 18 åren, men när husse flyttade hemifrån tog han med sig ett par plantor. Dom sköttes inte, men överlevde mot alla odds.
Nu kommer vi till det konstiga. De lever fortfarande och han har också delat ut flera exemplar till släkt och vänner.
Tant Hildas blomma tål alltså sol, skugga, mörker, för mycket vatten, för lite vatten och husse.
Originalplantan är minst 65 år gammal.
Det är vår odödliga blomma nummer ett.
PS Om du kommer till Tåby kyrkogård, så hittar du en bit ekplanka på marken. Den kommer från Tant Hildas rivna vedbod. På gravstenen (plankan) står det bara Tant Hilda. DS

Hej så länge
Sverker

Leg. hortonom

TANT HILDA I den här stugan bodde tant Hilda. Hon försörjde sig på att sticka strumpor och liknade sysselsättningar. Hon kunde knappas gå, eftersom hon hade fått en högaffel i sig som liten och doktor var inget att tänka på för fattigt folk.

HJÄLP Finns det någon som till äventyrs vet vad blomman heter? Husse och jag vet lika mycket. Vi vet att det är en blomma, som står på toppen av världens blommor när det gäller att överleva.

Dagens ord på vägen







Den som inget gör –
ska heller inte arbeta.


Sverker
(2000- )

30 maj 2011

Hemma hos min bästa Per

LÖNSAMT En stor fördel med min lillhusse, nåja, Per är att han är en av de få som begriper sig på en västgötaspets. Han vet att västgötaspetsar, särskilt om de heter Sverker, är i behov av till exempel bullar som här. Husse fattar aldrig det, men så sitter jag aldrig i hans knä heller.

Igår när husse och jag var ute och åkte i min bil, så åkte bilen till min Per. Det är det bästa jag vet, eftersom han är min favorithusse. Han vet vilka behov en västgötaspets har. Det kan till exempel vara bullar, kakor eller hundmat med grädde på. Sådant får jag aldrig hemma. Husse ser inte till mina behov.

Efter vi, och i detta fall kan jag verkligen säga vi, hade fikat tog vi oss en promenad också. Husse trodde förstås att jag skulle gå jämte honom, men där räknade han fel. Jag höll mig till min Per. Han är så snäll. Han klappar mig jämt och jag får alltid extra godsaker som jag aldrig får hemma.
Jag kan också berätta att jag har ett par tuggben gömda hos Per. Jag kommer alltid ihåg var jag lade dem förra gången jag var på besök, även det var månader sedan. Bakom kuddar i soffor, är bra ställen.
Per bor i ett grupphusområde och det har alltid varit lätt att hitta till hans hus. Det är det huset som har den oklippta gräsmattan. Men nu har Per börjat slita och arbeta med sitt gräs. Flera timmar om dagen faktiskt. Blir nu bara gräsmattan grön också, så har han den finaste gräsmattan i området. Då blir nog hans grannar avundsjuka på honom. Det är ett bevis på att hårt arbete lönar sig!

Hej så länge
Sverker

Leg. favoritbesökare


SOM ETT SKOTT När vi är ute och går, så brukar jag söka av området efter spännande dofter. Det är kul. Då och då så springer jag jättefort till Per, bara för att se att han hänger med. På Östgötaslätten kan man springa med en fruktansvärd hastighet. Risken finns att jag får godis också när jag kommer till Per.

KÄMPAR Per arbetar och kämpar med sin gräsmatta så den ska bli finast i området genom att titta på sin nya gräsklippare. Jag hjälper också honom att titta, så att gräsklipparen sköter sig ordentligt. Det gjorde den när jag var där. Den tordes väl inget annat. Jag är ju vallningsspecialist!

Dagens ord på vägen





Det är en fröjd att se, att det finns så många härliga saker på jorden som jag inte behöver.


Sokrates
(470 f.Kr – 399 f.Kr)

Sverker
(2000 – )

29 maj 2011

Mors dag



VID HEDA KYRKA Vi har inte så många mammor att fira på mors dag, husse och jag. Så idag plockade vi blommor och sedan åkte vi till farmors grav. Det är inte min farmor och inte husses heller. Det är hans mamma. Tyvärr dog hon innan jag började leva. Men vi kallar henne farmor ungefär som vi kallar husses pappa för farfar.
När vi hade varit färdigt i Heda åkte vi till Per. Han är min bästa husse. Fast han är lillhusse. Men mer om det i morgon. Då blir det lite roligare, än vad det har varit på bloggen idag.


Hej så länge
Sverker

Leg. blomplockare

Till minne av Rex

SAKNAR Ganska ofta när husse och jag var ute och gick träffade vi Rex och hans husse. Nu finns inte Rex mer. Jag saknar honom.

En av mina närmaste grannar var Rex. Jag har känt honom sen han var en liten valp. När husse och jag är ute och går, så går vi nästan alltid förbi där Rex bodde. Vi hälsade alltid på varandra Rex och jag.
Rex gick ofta förbi mitt hus och då sprang jag och hälsade och vi lekte lite.
Ibland hade jag tur och vi mötte Rex och hans husse när vi var ute och gick och då kunde vi leka ännu mera.
Nu är Rex borta. Han fick något fel på sitt hjärta så att han dog.
Jag kommer alltid att sakna honom.


Hej så länge
Sverker

Leg. sörjare

Dagens ord på vägen






Fördelen med att vara klok är att man kan spela dum. Motsatsen är betydligt svårare.


Kurt Tucholsky
(1890 – 1935)

Sverker
(2000- )