VILD Skogen vid Lillaryd är mycket vildare än min skog. Höga berg och djupa dalar med små vattensamlingar. Tycker man om att klättra i berg, så är den här skogen att föredra.
Idag behövde vi lite omväxling, så vi tog bilen en liten bit på andra sidan Tranås. Då kommer man till det som en gång i tiden hette Lillaryd. Nu har stället fått ett betydligt mer poetiskt namn: Trafikplats Tranås norra.
Husse bodde i Lillaryd jättelänge för jättelängesedan. Han flyttade dit redan 1973 och sedan flyttade han därifrån 1989.
Det betyder att min Per var bara 7 månader när han flyttade dit och min David bodde där direkt han kom hem från Eksjö, där han föddes.
Min Agnes däremot har aldrig bott där, om man inte räknar tiden hon låg i min exmattes mage.
Dessutom hade Per, David och husse en engelsk springer spaniel som hette Cita. Hon var inte alls lika duktig och smart som jag. Fast det är ju inte så konstigt om man tänker efter.
Idag i alla fall gick husse och jag i samma skog som han och Cita gick i för 22 år sedan. Jag tror jag tycker min skog är lite bättre. Den är mer inmarkerad.
– Det är inte mycket jag känner igen här, sade husse lite sorgset.
Det kan jag förstå att han är sorgsen. Det kan inte vara roligt att ha dåligt minne.
Sverker
Leg. nostalgivandrare
LILLARYD Här låg Lillaryd en gång i tiden. Nu är berget som huset låg på bortsprängt. Hade huset legat kvar, så hade bilarna fått köra i en tunnel. Det enda spåret av mänsklig bebyggelse är stenkällaren. Du ser baksidan av den uppe på kullen i mitten av bilden.
BACKE Det var lite backar att gå i i Lillarydsskogen. Naturligtvis hamnar min slöa husse på efterkälken, så jag får stanna och vänta på honom.
PÖL I skogen fanns en liten pöl. ”Oj, vad den har vuxit igen”, sade husse lite upprört. ”Här fångade Per, David och jag daphnier, som vi matade våra akvariefiskar med”. Daphnier är små kräftdjur, om du inte visste det. Idag fångade vi inget i pölen, för vi hade ingen håv med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar