Dagen började bra, men slutade kasst

FEST Så här skulle det se ut på köksgolvet varje dag. Men det är sällan det gör det. Tyvärr. Det är jättebra om det är många här som äter.

Den här dagen började jättebra. Jag väckte min Agnes och Julia vid sjudraget. Sedan kom min Per.
Till lunch var det god fläskfilé. Jag och Lucy fick försmaka några små slafsiga, men goda bitar.

När maten var klar åt alla utom stackars Sverker och fula Lucy. Jag såg fram emot rejält med fördisk. Jag hade rätt, det blev jättemycket att fördiska för mig. Lucy har inte upptäckt fördiskningens fröjder, dessbättre.
Fast det har pågått något skumt i flera dagar. Det har funnits två stora resväskor i Agnes rum ett par dagar. De har fyllts undan för undan. Det är inte ett bra tecken.
Sedan hände det totalkassa. Min Agnes, min Per, Julia och de bägge resväskorna tog plats i Pers bil och åkte iväg.
Min Agnes skulle åka till Uppsala. Där ska hon bli lärd i juridik, tror hon. Julia följde med som moraliskt stöd och Per var chaufför till stationen.
Nu är husse och jag alldeles ensamma – om man inte räknar Lucy förstås. Och det gör man ju inte gärna.

Hej så länge
Sverker
Leg. ensam

SORGLIGT Här kommer ett sorgligt tåg med personer som inte syns. (De som inte syns är Julia, min Agnes och min Per.) Huvudsaken är ju att jag syns. Men det tråkiga är att de är på väg bort från mig.

PACKADE Nu ska det till och packa de stora resväskorna i Pers bil. Hoppas de inte får plats, så min Agnes måste stanna kvar.

FARVÄL Där åker alla. Nu tar det väl månader innan jag ser dem igen. Men å andra sidan är det närmare till Uppsala, än vad det är till Toulouse. Så lite har jag vunnit.