17 november 2011

Viken där man ska skälla

SOLNEDGÅNG Här står jag och tvingar ner solen under horisonten. Det är inte alls så lätt, som du kanske tror. Igår lyckades jag väldigt bra, måste jag säga. Jag gjorde solen och himlen alldeles röd.

Bland det finaste som finns är havet. Det tycker både husse och jag. Där finns nämligen havsutsikt. Hemma har jag bara sjöutsikt och tittar jag ut där ser jag bara till andra sidan. Vid havet ser man oändligheten.

Om man som jag är och hälsar på Göran och Catte, så kan man lämpligen passa på att gå till Stora Hults strand. Det gjorde husse och jag. Går du dit så kan du se solnedgången. Det kan du inte hos mig.
Göran och Kattes hav heter Skäll där viken. Det är en vik och där ska man skälla. Nu gjorde inte jag det, för jag är lite busig. Med lite tur kan du se Kullaberg också.

Det är väldigt roligt att springa på en strand vid havet. Där finns det alltid vit sand. Jag vet det, för jag har kontrollerat det både i Holland, Frankrike och Italien. Springer jag riktigt fort, så yr det sand omkring mig. Jättekul.
Det finns fåglar också, men dem får jag inte valla, säger husse.
Han hämmar mig.

Hej så länge
Sverker

Leg. strandad


SLADD Klickar du på bilden, så den blir lite större, så kan du alldeles tydligt se hur gruset sprutar när jag gör en stilig baktassladd. Jag springer omkring bland sanddynor. Sådana har man här i Skåne istället för stolsdynor.

DUBBELTBRA Nog för att jag är en fröjd för ögat, men kan du också se min spegelbild, så blir ju bilden dubbelt så bra. Två Sverker på samma bild. Det du! Ta bilden som en present från mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar