Det otroliga har hänt: Husse är hemma

FEL Här har det hänt, det som inte skulle hända. Jag välkomnar husse. Tanken var att jag skulle negligera (= strunta fullkomligt i) honom. Men det är inte alltid så lätt.

Min taktik var att jag skulle ligga och sova djupt när min husse kom till mig hos min resursfamilj. Det gick bra.
Sedan skulle jag inte känna igen honom, så jag skulle morra och skälla när han kom. Det fungerade i 2,7 sekunder.
Sedan skulle jag låtsas som om han inte fanns. Det gick inte alls.

Jag och Lucy hade gjort upp en fin plan hur vi skulle göra när husse kom hem – om han nu skulle lyckas med det.
Lucy höll planen fullt ut, men för en gångs skull så gick det inte så bra för mig. Det är sådant som händer ibland.
Jag vill dock påpeka att den franska kattan på intet sätt är bättre än jag. Tvärtom. Hon är bara mer känslokall.
Nu är husse hemma i alla fall och jag har sovit under täcket bara för att värma honom.
Så snäll är jag. Nu ska vi ut och gå, för han behöver verkligen motion efter sin vällevnad i Seattle.
Hej så länge
Sverker
Leg. hemmahund

RÄTT Det här gick ju riktigt bra i flera sekunder. Jag skulle ligga och sova djupt och inte höra svikaren när han klampade in. Men det sprack ju.

DUBBELFEL Är det rätt att ge någon en puss, när denne någon (=min husse) har svikit sin västgötaspets? Knappast! Men det var faktiskt vad som hände.

FÖRHOPPNING Det var när husse sände mig den här bilden från hans onödigt dyra telefon, som jag förstod att nu var det nära. Bilden är tagen från tåget och föreställer Stockholm (= en förstad till Tranås där jag bor). Han hade alltså åkt från Arlanda och var på väg ut ur huvudstaden. Då hade han antagligen inte tappat biljetten. Och pass behövs ju inte för att resa mellan Arlanda och Linköping.