KONSTIGT Det här tyckte jag var konstigt först. Ett löv, ett gult löv, som låg bland alla röda. Men det blev ändå konstigare när lövet började prata.
Tänk att det händer konstiga saker ibland. Idag såg jag en konstig sak. Det var ett gult löv som låg alldeles ensamt bland blodlönnens illröda nedfallna blad.
– Vad konstigt! Titta på det gula lövet, sade jag till husse.
– Det är väl inget konstigt, sade lövet.
Va, ett pratande löv! Jag har aldrig upplevt något liknande.
– Följ med mig, så ska jag ta dig till världens bästa plats, fortsatte det pratande lövet.
Det var så det hela började. Och det är alldeles sant. Jag ljuger aldrig.
Sverker
Leg. lövföljare
OBÄST Det gula pratande lövet hade lovat mig att ta mig till världens bästa plats. Sen flyger lövet ut och lägger sig på min väg.
– Nej men, det här kan väl knappast betraktas som världens bästa plats, sade jag lite besviken till lövet.
– Det är det inte heller, jag ville bara se om du följde med mig.
SÄTERIVÄGEN Jag hade förväntat mig att lövet skulle dra iväg på stora vägen. Faktiskt kunde jag tänka mig att trava iväg till Frankrike eller Italien. Det lär vara varmare där så här års. Dessutom brukar det vara mycket fördisk och jag får följa med på restaurang. Men nu var vi på väg mot säteriet. Konstigt.
HOPPSAN Helt plötsligt vände lövet och började flyga tillbaka.
– Ska vi vända här, sporde jag lövet förvånat.
– Vi måste ju vänta på din slöa husse, upplyste det gula lövet mig.
Oj då, hade den slöfocken hängt på. Fast det är klart, han vill också till världens bästa plats.
RACERFART Så småningom kom vi ut på trottoaren, den som går jämte Kommunalrådsvägen. Nu satte lövet fart. Men inte bort från mitt hus, utan snarare mot mitt hus.
– Vänta lite, sade jag som hade lite svårt att hinna med det stressade lövet.
– Är du inte nyfiken? Vill du inte komma fram snart?
– Jo det är klart, men inte så fort.
VÄRLDSBÄST Kan du gissa vart vi kom? Jo vi kom hem igen.
– Nu har jag tagit dig till världens bästa plats, sade lövet och sjönk mot marken
Av misstag råkade jag trampa på lövet när jag tittade på min lilla franska vän som kom och mötte mig som vanligt. (Bilden är tagen ögonblicket innan jag satte vänster framtass på pratlövet.)
Tänk att det är hemma hos mig som är världens bästa plats, fastän det bor en ful fransk katta där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar