Ibland kan det vara lite trevligt med en Lucy

PROMENAD Allt som oftast numera följer Lucy med en liten bit, när jag och husse ska ut och promenera. Hon vågar inte följa med så långt när det är ljust, men det är ju alltid trevligt med sällskap. På nätterna drar hon gärna iväg på egen hand, men det får hon inte. Det finns en räv här också.

Naturligtvis står jag fast vid allt jag sagt om katter. Konstigt skulle det vara annars, eftersom jag aldrig har fel.
Fast hur märkvärdigt det än kan låta, så finns det vissa positiva sidor hos den fula franska kattan Lucy också.

Hennes bästa egenskap är att hon sällan äter upp all sin mat. Då kan jag fördiska hennes mattallrik. Tyvärr kommer jag inte in genom springan till Agnes badrum. Därinne finns nämligen en stor skål med Lucys torrfoder. Inte har jag lust att banta heller, så jag kan tränga mig igenom.
En annan bra sak med Lucy, är att jag har sällskap av henne när jag är ute och går. Inte hela vägen, men en liten bit. Sen när jag kommer hem, så står hon och välkomnar mig i dörröppningen. Det gör ju att man känner sig välkommen.
Men att hon ska ligga jämte mig på nätterna, det är mest genant.

Hej så länge
Sverker
Leg kattaccepterare

VÄLKOMNANDE När jag kommer hem från min promenad, så sitter Lucy där i dörröppningen och välkomnar mig. Det känns ju faktiskt ganska bra.

MATSÄLLSKAP Visst är det alltid trevligt att äta, men det blir ju lite mer trevligt om man har sällskap. Det har jag numera. Jag har min matskål och Lucy har sitt fat. Hennes fat är mindre än min skål, men den innehåller godare mat. De bästa bitarna plockar hon ut med tassen, innan hon äter upp dem.

BEREDD När jag har ätit färdig, så står jag beredd att äta upp det som Lucy lämnar. I söndags, när det var extragod kyckling, så lämnade hon inget. Det var synd, men för det mesta blir det lite åt mig.