PÅ VÄG Min Agnes och jag på väg in till det första övergivna huset vi hittade. Det hade nog inte varit övergivet så länge, bara ett par år eller så, trodde min husse. Men å andra sidan vet han inget.
Nu är det på det viset att min Agnes var hemma. Hon kommer med konstiga idéer då och då. Ta till exempel i söndags.
– Jag vill ut och besöka övergivna hus, sade min Agnes.
– Jag vet flera jättebra ställen.
Sagt och gjort. Vi tog min bil och åkte iväg.
– Hur ska vi köra, undrade min husse som inte känner till något övergivet hus alls.
– Jag tror att vi ska åka mot, ja vad var det hette nu igen, sade en tänkande Agnes.
– Här ska vi kanske eventuellt möjligtvis svänga in.
Det gjorde vi. Agnes trodde att vi kanske hade hamnat rätt.
Vägarna blev mindre och mindre och vi åkte längre och längre.
Mot all förmodan kom vi till ett övergivet hus, men det hade inte varit övergivet så länge. Vi gick och tittade. Jag kunde inte titta in, eftersom mina ben var alldeles för korta.
– Vi åker till ett nytt ställe, tyckte Agnes.
Nya letande längs mindre och mindre och mindre vägar.
– Där ligger ett hus som ser övergivet ut, sade min Agnes upphetsat.
Mycket riktigt. Och vi kunde gå in!
I morgon kommer fler övergivna hus som vi hittade. Ett som var jättefint, men övergivet.
Sverker
Leg. husexpert
KIKA Min Agnes kunde kika in genom fönstren, men jag räckte inte upp. Mina ben var alldeles för korta.
NYTT Efter flera mils körning kom till ett nytt gammalt övergivet hus. Det var lite roligare, för om man gick till baksidan kunde man gå in och titta.
FINT Tänk vad fint det var inne. Jag undrar varför de som bodde här bara flyttade och lämnade kvar så fina gardiner. Det är mycket man får fundera på.
HEMMA Det ser nästan ut som hemma, med massa tidningar överallt. Fast de här tidningarna var äldre än de vi har. Jag undrar om de hann läsa allt innan de försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar