19 mars 2013

Vinterstormen har isolerat Tranås


UTSIKTSLÖST Normalt sett har man en stilig utsikt härifrån. Idag vände jag om med en gång. Att ha snö piskande i ögonen, är inget jag precis uppskattar. Dessutom fanns det inget att se, frånsett en vit oänlighet.

Stormen kom inte som en överraskning. SMHI har i flera dagar haft vänligheten att varna oss för vad som komma skulle.
Denna gång var vi väl förberedda, men de oerhörda konsekvenser som ovädret skulle få, hade jag inte kunnat föreställa mig. Tranås är nästan helt isolerat från mig.


I mycket god tid (=igår) började husse med stormförberedelserna. Det släpades med ved, så vi skulle kunna hålla en viss värme när strömmen skulle gå. Elen försvinner nämligen alltid när det snöar och blåser. I alla fall förr (= tre år sedan), innan de grävde ner sladden.
Spritköket har bränsle, så husse kan koka sin gröt på morgonen och koka kaffevatten. Snöskyffeln stod prydligt och lättåtkomligt på sin plats jämte ytterdörren. Vad kunde gå fel nu?
Jag vaknade tidigt på morgonen. Mycket riktigt. Jag riktigt hörde hur stormen ven utanför mitt hus. Kunde jag ta mig ut i snömassorna? Jag det var frågan jag snabbt behövde ha svar på.
Jag lyckades forcera trappan och gick och tog mig en titt över sjön. Snön var riktigt besvärlig, så jag var tvungen att blunda. Nu gjorde inte det så mycket, eftersom jag ändå inte kunde se annat än snö över sjön.
Trappan hade yrt igen med fruktansvärt höga snövallar, men jag kämpade mig förbi. Garageinfarten som var snöfri så sent som igår, var nu täckt med ett tjockt snötäcke.
Väl ute på vägen kommer dagens hjälte åkande; postbilen. Det kan inte vara lätt att ha kravet på sig att alltid leverera räkningar och reklam oavsett väder.

Hej så länge
Sverker

Leg. stormhund

SNÖMASSOR På garageuppfarten, där det gick att köra på gruset igår, låg det nu ett tjockt snötäcke på hela 1,6 centimeter. Där ser man hur snabbt förutsättningarna ändras när snön bara vräker ner.

HJÄLTE Där borta kommer en gul bil åkande så snön yr. Det är dagens hjälte, min lantbrevbärare. Trots snömassorna lyckades den lilla bilen forcera snöhindrena, så att husse kunde få sin räkning och sin Biltemakatalog.

SNÖVALLAR I trappan har ofantliga snövallar tornat upp sig. Säkert nästan två decimeter höga längst in. Det hade aldrig Lucy klarat att passerat, men jag kämpade mig upp som du ser. För säkerhets skull står jag och väntar på husse. Han klarade det näst intill oöverstigliga hindret också. Fast naturligtvis på ett sämre sätt.

2 kommentarer:

  1. Jag blir så glad när jag kommer in på din blogg Sverker och läser om händelser som är viktiga i vårt korta liv. Se det som knappt syns, ta vara på det små/stora glädjeämnena. En oas som jag gärna återkommer till när jag har läst alla bloggar om mode, politik och värdelöst vetande. Sverker kan man lite på i alla väder! :)

    Kram på´re snygging!
    /Ann från Hälsingland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det välförtjänta berömmet. Det är alltid roligt att få kommentarer. Jag hoppas på flera!

      Radera