En mycket farlig hemfärd

ATTACK Det gäller att se upp. Här kom den första attacken som försökte spoliera vår färd till mitt hus. Dessbättre klarade vi oss.

Du kanske tror att det är en struntsak att åka från Uppsala till Tranås? Så är inte alls fallet. Det är en färd fylld av faror och äventyr, där endast den starke klarar sig. Jag klarade mig.

Du hinner knappt lämna Uppsala innan första attacken kommer. Det gäller att se upp, då du anfalls från luften av stora flygplan. Antagligen fientliga.
Sedan när du kommer nedåt Kolmården till blir du bländad av solen. Som alla vet är Kolmården full med rövare som gömmer sig i den oländiga terrängen. Det höga staket som kantar vägen som skydd mot banditerna, är säkert lätt för dessa att forcera.
Så småningom blir det också mörkt och då ser du inget. Vid det laget hade jag lagt mig ner i mitt säte och blundade.

Så hade vi bara den sista faran vi skulle övervinna. Kanske den värsta. Vi skulle passera Boxholm på en dåligt upplyst väg. Som vanligt fanns ingen polis som kunde skydda oss. Genom ett ödets nyck lyckades vi även med detta.
Väl hemkona kunde vi ringa en orolig Agnes i Uppsala och berätta att vi mot alla odds klarade den hemska resan.

Hej så länge
Sverker
Leg. resenär

SIDATTACK Du måste spana åt sidorna också. Man vet aldrig var fienden finns och vad de hittar på. Dessbättre såg inte planet oss, eftersom min bil var kamouflagefärgad efter många mil på saltade och blöta vägar.

BLÄNDNING Genom att sätta solen rakt i ögonen på oss, försökte rövarna i Kolmården att få oss att sakta farten, så de kunde anfalla och stjäla mitt tuggben. Nu höll vi hastigheten med råge, så de misslyckades med sina planer vad det gällde oss.

MÖRKT Trafiken tätnade och med vissheten om vad som dolde sig i skogen, var det ingen rolig upplevelse att fara fram här. Skulle vi klara Kolmården en än gång? Ja, det var inte så troligt, men husse tyckte att det var värt ett försök.

LURIGT Åhhh, vilken stilig solnedgång. Det var så de hade tänkt att du skulle tycka. Meningen var att du skulle titta på det undersköna landskapet åt styrbord – och köra av vägen. Genast skulle ett rövargäng komma och plundra bilen. Husse och jag, som har sett många solnedgångar, lät oss inte bekomma av naturens skönhet. Vi klarade även denna fälla.