19 februari 2013

Ensam, övergiven och ledsen i ovädret


ÖVERGIVEN Det blåser. Det snöar. Det är kallt. Här går jag ensam. Ingen vill vara med mig. Bara min husse, men han räknas inte.

Idag blir det inget. Jag är ensam och övergiven. Det var ingen idé att hämta min Agnes i Uppsala. Hon åkte dit igen, nästan med en gång. Det var igår morse det.
Lucy låtsas som hon inte känner mig och går och gömmer sig. Det har man för att man förbarmar sig över en före detta fransk gatflicka. Hon fick presenterna från Amerika ändå, fastän hon inte ville följa med hem.
Tänk att man aldrig kan lita på fruntimmer.


Hej så länge
Sverker

Leg. övergiven

SVIKARE Här åker vi och hämtar hem Agnes från Uppsala, men vad gör hon då? Jo, vid första tillfälle efter hennes smutsiga kläder är torra, rymmer hon tillbaka till Uppsala. Sen är jag alldeles ensam igen.

10 kommentarer:

  1. Tiden går alldeles för snabbt när man umgås med de man tycker om. Du får börja nedräkningen till nästa gång Agnes kommer hem/E-beth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller också kanske jag åker dit. Eller till min Per.

      Radera
  2. Hur sorgligt att vara kall och ensam. Kan jag ge dig en "virtuell" kram?

    SvaraRadera
  3. Näe Sverker, vad taskiga tjejerna är mot dig! Otack är världens lön!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och jag som bara har varit snäll och omtänksam mot dem.

      Radera
  4. Jag saknar faktiskt Lucy. Det var så roligt med alla dina kommentarer om hennes förehavanden./E-beth

    SvaraRadera