Rapport från Gulagarkipelagen

PLÅGSAMT Där ligger kycklingarna och där står jag. Tror du jag får smaka en endaste liten bit? Inte! Inga smulor från bordets överflöd kommer mig till del. Så nära och så långt borta.

Här kommer en rapport från Gulagarkipelagens Tranåsfilial.
Jag har lärt resursmatte att skriva på datorn. Varken hon eller resurshusse är så duktiga på det, men jag försöker lära dem. Det är inte lätt att diktera under så hemska förhållanden, som du förstår.

Det är hemskt här hos resursmatte och resurshusse. Visserligen slipper jag Lucy, och det fanns inte heller någon Archie här, men annars är det botten.
Dessutom har jag hittat resurshusses säng och återtagit kontrollen över den, men det är bara små ljuspunkter i mörkret.
Jag får inte fördiska hos min resursfamilj. De hävdar helt felaktigt att jag mår bäst av att äta torrfoder. Både resursmatte och resurshusse säger att de har gått utbildning till hundinstruktör, men det måste vara en riktigt dålig utbildning som inte tar med det som är viktigast för hundar, MAT! Mycket mat och god mat.
Du kan tänka dig hur det känns att stå och lukta på resursmattes goda kycklingfilé och bara få lukta utan att få smaka på den minsta lilla bit.
Jag är så utmärglad så att jag knappt orkar med att vakta huset fast vallgraven håller på att fyllas igen. För att visa att jag inte helt släppt mina plikter har jag med en bild på hur jag vaktar huset, men den mesta tiden ligger jag fullständigt däckad av matbrist och orkar inget.
Inte ens när vi är ute och går i snön blir det mycket bättre. Jag fick en liten godisbit när jag gått upp på en sten, men med tanke på hur hög stenen var och hur mycket snö det var på den, var det ingen energivinst, snarast tvärt om.
Hej så länge
Sverker
Leg. lidare

UTMATTAD Den ständiga näringsbristen gör mig fullkomligt utmattad. Det är inte konstigt att jag ligger fullkomligt utslagen på golvet. Några rejäla fördiskar, skulle säkert väcka livsandarna igen.

STENKLÄTTRING Att klättra upp på stenar, brukar ge mig ett välkommet näringstillskott. Men inte nu! Trots att jag fick kämpa för att bestiga denna sten, så belönades jag med en sådan liten godisbit att näringstillskottet hamnade på minus.

VAKTHUND Trots mitt lidande är inte jag den som sviker mina plikter. Jag fattar då och då post vid fönstret för att vakta, även om krafterna tryter. Plikten framför allt.

LÅNGSAMT Det är så jobbigt att diktera att jag måste lägga mig ner. Det är kombinationen av resursmattes långsamhet och min svält. Men jag kämpar på för din skull.

FÄRDIG Ja, så var diktamen färdig för denna gång. Jag är precis färdig och slocknar utmattad i soffan.