Släkten på snabbesök hos sin Sverker

VÄLKOMNA Ungefär precis exakt nästan som Per var tvungen att åka och arbeta, dök istället Tora, Anders och Felicia upp. Vilken tur, så jag kunde tröstas lite. Det är roligt med folk. Ser du att Agnes också är kvar?

I natt har jag sovit hos Per hela natten. Dels tycker jag om honom, men jag låg också där för säkerhets skull. Per är min och bara min. Man vet aldrig vad Lucy kan hitta på. Tyvärr var Per tvungen att åka och arbeta, men då kom Tora, Anders och Felicia istället.

Tänk vilken tur det var att Agnes hade bakat en fransk citrontårta. Hon sade att den var fransk, men jag hörde aldrig tårtan prata, så jag vet inte säkert om hon bara skojade med mig. Fast fördisken var god.
Felicia var snällast, för det var hon som klappade mig mest. Hon är alltid snäll. Jag har varit med henne i Italien för åtta år sedan, minsann.
Fast nu blev det konstigt. Agnes började komma med sina resväskor och böcker. Det var något lurt på gång. Så kom jag på det. Alla kommer ju från Uppsala, där också min Agnes bor. Precis vad jag misstänkte. Agnes åkte med dem. Varför ska hon hem allaredan?
Nu är det bara jag och husse kvar här hemma. Om man inte räknar den fula franska kattan Lucy, förstås.
Hej så länge
Sverker
Leg. ensam

SNÄLLAST Felicia är den som är snällast. Hon kliade mig på exakt rätt ställen. Fast jag visste redan att jag alltid kan lita på henne.

TRÅKIGT Precis vad jag trodde! Agnes gick och satte sig i Toras, Anders och Felicias bil. Nu kommer hon försvinna från sin Sverker en läng tid. Först min Per och sedan min Agnes.

HEJDÅ Där försvinner hela sällskapet och kvar står jag med svansen mellan benen. Avsked är jobbiga. Det värsta jag vet faktiskt. Tvärtom är mycket roligare: när folk kommer för att hälsa på.