TITTA Glo ni bara. Jag tål att tittas på, men måste ni låta så mycket. Jag tycker bättre om folk som kommer och går. Då kan jag höra när de säger: Nej men, det var de finaste hund jag någonsin sett”. Superlativen (=de berömmande orden) som uttalades i helikoptern hörde jag ju inte. Synd.
Ibland går stalkingen av mig lite väl långt. Ja, jag förstår att folk gärna vill se mig. Det är väl sådant som alla kändisar drabbas av. Men det här var väl och ta i en aning för mycket. Dessutom klagar militären att de har ont om pengar. Är det läge att ordna sällskapsresor då?
Den hördes långt innan den kom. Jag såg också strålkastaren av den långt innan jag såg själva helikoptern. De kom sakta mot mig över sjön. Så fort de fick syn på mig, så bromsade de så att de nästan stannade. Jag såg inte, men jag kände de nyfikna blickarna från alla i helikoptern. Så snurrade de runt, så att de som satt på andra sidan också kunde få njuta av åsynen av en fulländad hund. När de sett sig mätta, så gav de sig av.
Nu åker de förstås till Malmslätt för att hämta en ny grupp som kan titta på mig. Så är det att vara kändis.
Sverker
Leg. kändis
FICKLAMPSSKEN När skenet från helikopterns ficklampa träffade mig, svängde de åt andra hållet och körde mot mig. Jag förstår dem, men är det inte att gå lite väl långt att ordna helikopterutflykter för att se mig? (Helikopterns ficklampa verkar bättre än den som husse köpte på Claes Ohlsson.)
STILLA När de såg mig på balkongen, stannade de och lade i handbromsen. På så sätt kunde de riktigt njuta av min uppenbarelse. Hade de kommit 15 minuter tidigare, så hade jag inte varit hemma. Snacka om att de hade tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar