Husses nya outfit (=kläder) till dyr skolstart

KVALITETSKONTROLL Vilka är bäst? Ja, det var frågan. De nya skorna kanske såg lite finare ut, men när det gäller doften, så var de gamla oslagbara. De skulle säkert ha väckt avundsjuka bland de övriga deltagarna, men husse tänker ta de nya.

I morgon ska husse börja skolan igen, fastän jag anser att han inte är skolmogen än. Trots allt har skolmyndigheterna beslutat att göra ett nytt försök. Den här gången är det Hjärtskolan på Höglandssjukhuset i Eksjö, som tar sig an honom.

Då det inte är någon större ordning på husse, så väntade han att läsa igenom lappen han fick för flera veckor sedan. Han ville veta hur dags han skulle vara där.
– Tag med träningskläder, mumlade husse. Vadå träningskläder?
Han gick upp i sin garderob och rev runt lite.
– Här finns inga träningskläder. Säkert morsan som slängde mina gymnastikbyxor och mina gymnastikskor, sade han surt.
Nu har han visserligen inte ägnat sig åt Gymnastik, lek och idrott sedan 1963, så farmor hade kanske viss anledning att göra sig av med hans gamla gymnastikkläder.
– Jag som hade så fina blåa gympadojor, muttrade han. Och märkta med mitt namn var de också.
Det blev en snabbtur in till stadens sportaffär, där husse steg in lite kavat. Nu visade det sig att de blåa gympadojorna hade utgått ur sortimentet. Sockiplast fanns bara i barnstorlek, så det gick inte heller.
– Vilka är de billigaste gymnastikskorna ni har då, frågade husse expediten?
– Inomhus eller utomhus?
– Inomhus.
– Det är de här.
– Vad kostar de?
– Trehundra kronor.
Husse suckade tungt.
– Får jag prova. Storlek 44, tack.
Husse provade i 4 sekunder.
– Kortbyxor. De billigaste.
Husse är nu utrustad med nya inomhusträningsskor och ett par kortbyxor. T-shirt hade han redan flera olämpliga, så att han kan skämma ut sig där också.
Även om de nya gympadojorna är stiligare att titta på, så luktar de gamla godare.
Hej så länge
Sverker
Leg. gympaklädselrådgivare

KATASTROF Husse bad Lucy och mig att titta på husses nya kortbyxor. Ja, vad ska man säga? Lucy sprang förståndigt nog och gömde sig för att slippa ge ett utlåtande. Själv satt jag kvar, men jag blundade och teg.