Simulanten vräkte i sig mina kräftor

FÖRE Så här såg mina kräftor ut före simulanten (=husse) satte tänderna i dem. Åtta fina kräftor.

Det ringde på dörren häromdagen och där stod min resursfamilj.
– Skulle det inte vara gott med lite hemkokta kräftor, sade resursmatte och höll fram en glasburk som påpassligt nog just innehöll hemkokta kräftor.
Fantastiskt gott, tänkte jag, och viftade uppmuntrande med svansen.

Eftersom det var åtta kräftor, så tänkte jag generöst dela med mig. Agnes, som inte tycker så mycket om kräftor, kunde få en liten. 
Husse som älskar kräftor skulle enligt min plan tilldelas två stycken. Dock inte alltför stora.
Då skulle det visserligen bara bli fem stycken till mig, men jag ville som alltid visa min generösa sida.
Vad tror du händer? Jo husse lägger beslag på samtliga. Han sitter där och sörplar och smackar. Han spiller inte ens på golvet, som han vanligtvis gör när han äter.
– Oj vad goda de var, sade han riktat till mig. Din resursmatte vet verkligen hur kräftor ska tillagas.
Jaha, då får jag väl nöja mig med skalen då. Stackars mig. Men ve ni vad husse gör då? Han lägger skalen i en plastpåse som han ger till Agnes.
– Gå ut med dem till soporna, annars börjar de lukta.
Inte ens den goda lukten av gamla kräftskal fick jag njuta av. Det är inte alltid lätt att vara västgötaspets.

Hej så länge
Sverker
Leg. kräftälskare

EFTER Detta var vad som återstod av mina kräftor efter husse hade vräkt i sig dem. Inte ens lukten av skalen fick jag njuta av.