<h1><b><center>Bestämda steg mot katastrofen</center></b></H1>

KARSK Med kavata steg lufsade Egon iväg på vår förmiddagspromenad. Idag tyckte han att det var hans tur att lotsa oss genom storskogen. Hur gick det tror du?

Egon är här och hälsar på en vecka, eller så. Vi tar flera promenader varje dag i skogen. Där hittar jag utomordentligt bra. Egon hittar inte så bra alls. Idag ville Egon anföra hela truppen, som bestod av husse, Egon och så jag Sverker, förstås.

Snäll som jag är så lät jag Egon gå först och bestämma hur vi skulle gå.
– Vet du hur du ska gå nu Egon, frågade jag.
– Öh … Jo … Det gör jag kanske nog eventuellt möjligtvis … Det kommer nog kanske gå bra, muttrade Egon lite lojt.
– Men vet du hur du ska hitta tillbaka då?, frågade jag lite oroligt.
– Tillbaka? Hitta? Det ska kanske gå bra, sade Egon. Lite stursk i rösten var han fortfarande.
Ja, vi gick länge och väl djupare och djupare in i storskogen.
– Jag är trött. Är vi inte hemma snart, frågade Egon.
– Men det är ju du som leder oss Egon, sade jag. Du ville ju det.Du vet ju när vi är hemma.
– Öhhhhhh, sade Egon och såg lite orolig ut.
– Hjälp, sade Egon.
Det gick som jag trodde. Egon fick en liten lektion av mig hur man enklast hittar tillbaka.
– Det är bara att följa samma spår som vi gick hit. Det ska du väl klara?
– Det ska kanske nog gå bra, sade Egon lite tveksamt.
– Men jag vet en kortare väg, sade jag. Ska vi ta den istället? Du får bestämma.
– Ja ta den kortare, snälla Sverker, sade Egon och viftade glatt på svansen.
Med mig i täten, var vi snart hemma. Som alltid fick vi var sitt tuggben, när vi varit duktiga. Frågan är om inte jag skulle fått två ben.

Hej så länge
Sverker
Leg. skogsguide

DUKTIG I början gick det väldigt bra. Egon var mycket nöjd med sig själv. ”Det här var ju busenkelt”, sade Egon med inte så lite stolthet i rösten till mig. Det vill jag göra flera gånger.

LOST Hit men inte längre. ”Hjälp”, sade Egon. Han var tvungen att erkänna att han inte hade en aning om var vi var, vart vi var på väg eller hur vi skulle hitta hem. Vilken tur för Egon att jag var med.

LEKTION Om du bara nosar upp det spår vi gick hit i, så kommer vi alltid tillbaka, undervisade jag Egon. Men som tur var visste jag en kortare väg. Att gå fram och tillbaka samma stig kan ju bli lite enahanda.