<h1><b><center>Stockholms undre värld</center></b></H1>

SENSATION Men oj!! Är det inte Sverker som går där? Var jag än gick i tunnlarna så väckte jag fullt berättigad uppmärksamhet. Alla stirrade beundrande på mig. Men så är jag också bäst!

När jag ändå var i storstaden (relativt), så bestämde jag mig att syssla med lite skum underjordisk verksamhet. Jag tog med mig Janina och husse, och sen bar det av.

I Tranås, där jag och husse bor, är vi inte så ljusskygga så vi då och då måste krypa under jorden. Tvärtom så gör vi allt offentligt. Det är på så sätt allt ljus kan falla på mig.
Sådana är inte de som bor i förorterna till Tranås (Bagarmossen och Stockholm). De gömmer gärna sin verksamhet i tunnlar, antagligen i förhoppningen att ingen ska se dem.
Så fula är de ju inte, även om jag är vackrare!


Hej så länge
Sverker
Leg. tunnelupptäckare

SNÄLLA En del av stockholmarna var riktigt snälla mot mig, fastän de ägnade sig åt en ljusskygg verksamhet!

FÖRNEDRING I rörliga trappan fick jag inte gå själv. Husse bar mig. Hur manligt är det för en västgötaspets att bli buren? Usch, vad jag kände mig förnedrad.

FÖRBI I FART Ibland var det bara lampor som åkte förbi där jag satt. Ibland var det hus i dagsljus som susade förbi. Lite konstigt var det.

VÄGLEDARE Det var tur för mitt ressällskap att jag var med, så jag kunde visa vägen ut. Jag följde doften från en löpande tik, men hon hade försvunnit. Hon visste väl inte att jag var i stan.