Mitt livs värsta nederlag

Jag, Sverker, med matte på släptåg för att erövra ytterligare ett världsarv. Ni ser det sneda slarvbygget bakom mig.

– Du har väl ett lätt liv, du som är västgötaspets?
Det är en fråga jag ofta får. Men är det så i själva verket? Nej och åter nej. Även en västgötaspets, till och med den stiligaste och finaste (=jag) kan råka ut för besvikelser här i livet.

Idag ska jag berätta om nästan det värsta som har hänt mig.
Denna sorgliga händelse tilldrog sig år 2004. Som vanligt på somrarna skumpade vi runt i det som var vår mobila (=flyttbara) sommarbostad.
– Nu är vi snart i Pisa, Sverker, sa husse till sin idol (mig).
– Där finns det ett torn som lutar, lutande tornet i Pisa, lade matte till.
– Det tog 187 år att bygga, matte vände sig till mina småmattar Agnes och Julia.
– De började bygga tornet 1173, tillade matte, som inte missar en chans att försöka sprida kunskap omkring sig.
– Det lutade inte från början, utan …
– Usch vad varmt det är idag, sade de för lärdom icke mottagliga småmattarna.
– Det började som sagt inte luta …
– Vi vill ha en campingplats med swimmingpool. Vi måste svalka oss.

Vi hittade en campingplats med det onödiga tillbehöret swimmingpool. Vad ska man ha det till? Vattnet är ju blött. Småmattarna badade dock och de såg jättelöjliga ut i sina badmössor, som de var tvungna att ha.
– Två gånger Ester Williams, sade husse och skrattade rått. Sådan är han.

Mot dagens historiska markering
Nästa dag gick hela familjen mot det lutande tornet. Det var nu det som jag skulle fira min stora triumf. Jag hade druckit extra mycket vatten som förberedelse. Jag markerade bara sparsamt under promenaden mot det misslyckade byggprojektet.
Jag hade planlagt i detalj hur jag skulle markera HELA lutande tornet. Tänk att kunna lägga detta historiska monument till mina erövringar!! Tanken svindlade.

Men vad händer? Matte hade, som vanligt, farit ut med osanningar. Tornet var inte alls färdigbyggt efter 187 år. De höll fortfarande på att bygga 831 år efter starten. Hela den lutande kolossen var omgärdad av ett högt fult staket. Jag, den vackraste västgötaspetsen, kom inte ens nära.
DET LUTANDE TORNET I PISA ÄR ÄNNU EJ AV MIG MARKERAT!!!

Detta är nog faktiskt den värsta besvikelsen jag varit med om. Jag har inte kommit över det än. Jag vill äga världen!!

Hej då
Sverker
Leg. Kulturminnesmarkerare

Här hade jag förberett mig, hållit mig under nästan hela promenaden. Men vad händer när man når sina drömmars mål? De lata italienarna hade fortfarande inte byggt färdigt. Dessutom hade de ett staket runt. Jag ville inte se på eländet.